Deep|edition # 20050731






Pang pang du är en skurk

"Det är mycket vanligt att avväpnade brottslingar skjuts ihjäl efter att de sträckt vapen."


Är det kanske Londonpolisen som beskrivs? Nej. Det är den brasilianska polisen. Och det handlar inte om en person utan om närmare tusen personer. Varje år.

Det blir rätt intressant att i ljuset av detta komma ihåg hur de brasilianska myndigheterna blev irriterade och ansåg att Londons poliskår hade handlat fel i samband med den olyckliga dödsskjutningen av Jean Charles de Menezes.

Det är intressant att det inte blir samma högljudda diskussion om de oerhört många obeväpnade och många gånger oskyldiga människor som blir skjutna i Brasiliens stora städer. Om man tittar på vad Esbati och andra i rödvänstern anser blir den logiska slutsatsen följande:

  • Brasilien är inte en demokrati.
  • Brasilien är en polisstat.
  • De som skjuts i Brasilien är förhärdade skurkar. Allihop.


Källa:
DN - Nyheter - Oskyldiga offer poliskulor i Brasilien













Äntligen integration värd namnet

Äntligen har någon fattat vad integration handlar om. Förslaget att LRF ska försöka få fler invandrare att bli bönder är lysande! Är det något som skulle kunna totalt slå undan fötterna på rasismen är det väl att vi blir nödgade att klara vårt livsmedel från ett jordbruk som lever och som drivs av människor med nya kunskaper och nya idéer om att odla jorden.

En lite rolig sak var förrförra veckan när man på torget i Falun kunde se en utländsk man stolt sälja "svenska jordgubbar från Sjöbo".

Källa:
Sveriges Radio - Ekot och DN - Nyheter - Invandrare ska blåsa liv i jordbruket













Nytt ord: "bombskräck"

Media är bäst på att skapa nya ord. Nu har vi fått ordet "bombskräck". Det används bland annat för att förklara (bortförklara?) att en kvarglömd mobiltelefon gjorde att ett SAS-plan fick utrymmas.

Bombskräck - blir det månne "blastofobi" i en mer psykologisk diagnos?

Källa:
Sveriges Radio - Uppland













En fyra böcker

Jag har varit i Fjollträsk så det får bli fredag på söndag istället: Fredagsfyran har temat Bibliotek:

1. När besökte du ett bibliotek senast?

Det var länge sen... Internet är mitt bibliotek och pockethandlaren min sugar-daddy...

2. Känner du att du har någon nytta av biblioteken?

Inte jag men jävlar i mig om någon börjar talla på dem!

3. Vad är det bästa du har hittat på ett bibliotek någon gång?

Eh... böcker...
Jag skulle nog tro att det ändå är Jean Paul Sartres "Varat och intet" som, trots att jag inte förstod hälften så femton år som jag var, ändå påverkat mig mycket.

4. Finns det någonting biblioteken skulle kunna ändra på för att locka fler besökare?

Jag tycker inte biblioteken ska räkna besökare - det är inte nytta per capita som biblioteken handlar om utan om sann "public service". Bibliotek har varit kulturbärare över tidsepokerna och bör så vara även framöver.













Men snälla...

Det är ett väldigt liv på bloggosfären om Sigge Eklunds initiativ: den senaste i raden är finurlig.se som upprörs över att Sigge lyckats att få media för sitt initiativ. Blogosfären börjar låta som ett gäng kärringar som skvallrar om grannfruns utflugna dotter som ska vara på smällen i USA... Vore det inte vettigt att vänta och se? Ingen vet hur Blogportalen kommer att se ut - den kan antagligen bli ett komplement till både nyligen.se och intressant.se liksom komplement till Var är du?

Att Sigge Eklunds initiativ har fått uppmärksamhet är enkelt:
  1. Han är en del av mediavärlden.
  2. Bloggarna har fått stor uppmärksamhet under våren
  3. Bloggen är på väg att bli mainstream


Blogosfären bör nog passa sig för att bli lika sekteristiska som många webbpionjärer kom att bli i samband med att Internet slog igenom på bred front '97.









Deep|edition # 20050729






brethren

Jag funderar mycket över varför IRA väljer att gå ut med det rätt så väntade initiativet just nu. Väntat eftersom reguljära IRA knappast varit aktivt under flera år och Provos mest spenderat kraft på knarkhandel. Att det hela skulle komma är knappast någon överraskning för någon som följt irländsk och nordirländska politik under några år. Att det kommer nu - några veckor efter bombdåden i Londons tunnelbana - är också nästintill ödesbestämt. PR-mässigt vore det en katastrof för såväl Sinn Fein som för IRA att kopplas samman med muslimska terrorister.

Det mest spännande är vad som händer nu. I Sydafrika blev nedläggelsen av Umkontho we Sizwe startpunkten för apartheids fall. Är det vi ser nu startpunkten för ett införlivande av Nordirland med nationen Irland?


Källa:
Ekot









Deep|edition # 20050728






Sittande i Västerås så inser man att man missar mycket hemmavid:
"En berusad man klev ut i gatan under cruisingen i centrala Falun igår kväll och försökte dirigera trafiken. Polisen tillkallades och kunde gripa mannen, som fick sova ruset av sig på stationen."


Han försökte få nån ordning på pöbeln. Varför inte ge snubben en medalj istället?

Källa:
FK













Högern poppig?

Skulle högern plötsligt vara hippt? Det är nog mest ett önsketänkande sena kvällar bland Timbros konservativa ölhävare.


Källor:
Metro (6,5 mb pdf)
Isobels text och verkstad: Pophögern, cest moi













Bloggportalen upprör

Det har blivit ett jävla liv om Sigge Eklunds initiativ för en Bloggportal. Det mesta livet har skett i den gamla blogosfären - i.e bland oss som bloggat pre-mainstreamblogg-genomslaget. Såväl Hedgehog som Suburbia ondgör sig en smula över Sigges initiativ. Hedgehog över att SvD försöker påskina att det är något nytt - nej, självklart inte: såväl nyligen.se och intressant.se har funnit länge. Suburbia funderar över det faktum att Bloggportalen är mer intresserad av bloggaren än av bloggens innehåll och hur fel detta är.

Jag är skeptisk. Det Eklund gör är att slutligen föra in bloggen som en självklar del av Internet. Inte någon subkultur eller något speciellt utan det blir mainstream. Blogportalen innebär inte något annat än att bloggen blir lika vanlig som en hemsida blev 2001. Det är liksom inget att yvas över längre. Att det inriktas på bloggaren är rent mediateoretiskt självklart - hela media bygger på kolumnisten snarare än kolumnen. I samma andas barn som Mats Olsson, Linda Skugge och Jan Guillou mfl så kommer bloggandet styras av intressanta personer snarare än intressant innehåll.

Den gamla blogosfären börjar sannerligen bli en smula excentrisk...













B som i

I samband med att jag skrev en kommentar till en postning hos 19hundra76 insåg jag att mäns intresse för vissa fysiska företräden har en bokstav som sammanför alla dessa:

bokstaven B.

Skumt - det kanske inte har med en massa underliggande modersfixeringar eller kvarvarande reflexer från apstadiet - det handlar helt enkelt om att vi män är svaga för saker som börjar på b. Ta några allmänna exempel:

bilar, bärs och brudar

Därmed är det lätt förståeligt att vi tittar på

bröst, baken och benen

när det handlar om kvinnor.



(nu sitter säkert någon besserwisser och tänker: "men det stämmer ju bara på svenska". Jag svara bara: "Och?!" Teorin stämmer på svenskar. Engelsmän är konstiga och fransmän ännu underligare - alltså är det svenska män som är utgångspunkten för den evolutionära bokstavsteorin...)


Jag ska nog gå och lägga mig nu...









Deep|edition # 20050727






8201 meter

Inatt lyckades jag äntligen drifta pro bono-uppdragets blog. Och Ulrica har redan lyckats få till ett inlägg. Följ henne och Rickard upp till toppen på Cho Oyo via 8201m.se.

Uppdatering: Jävla fuck Microsoft Explorer-skiten kan ju inte läsa normal css... Eftersom jag utgått från Kubrick och reviderat så såg det fan inte klokt ut i Explorer men helt ok ut i Firefox...













Bubi var en tjäj

Personen som var drygare än Yes verkar vara en tjej.













femmanv30

Självklart kör jag femman när den innehåller så intressanta frågor:

1. Vad menade oraklet i "Liftarens guide till Galaxen" nar hon sa att meningen med livet var 42?

Oraklet?! Det var ju för fasen datorn "Den Djupa Tanken" som kom fram till det efter miljoner års beräkningar!!! Och det är ju svaret på meningen med livet, universum och allting. Problemet var att ingen förstod vad frågan var...

2. Vad ar meningen med livet tror du?

Att läsa Liftarens Guide minst en gång vartannat år (börjar bli dags igen för min del)... i mellantiden är det att jobba med saker som intresserar en, älska och skaffa barn. Det sista är nog antagligen det mest centrala egentligen men då verkar jag ju så velourig...

3. Vill vi egentligen ha ett svar pa den fragan? Varfor/varfor inte?

Öh. Svaret står ju redan härovanför? Jag tror lite mer seriöst att frågan är meningslös - det finns ingen mening som inte är subjektiv. Meningen med livet kan bara förklaras av den person som ska leva just det livet. Resten är påprackande av sina egna käpphästar.

4. Var kommer manniskan ifran?

Eslöv fast slutmonteringen sker i Uddevalla.

5. Var ligger varldens ande?

I Bushs och Putins avfyrningsportföljer.









Deep|edition # 20050726






Stannar här gör jag...

Nä. Jag blir kvar här på Blogger. Med buller och bång förklarades Blogg.se snabb och säker - nu ligger app-servern nere igen. Jag har inte tid att sitta och vänta: här får jag 300 mb plats för bilder och får dona och greja hur mycket jag vill i templates...

This is deep|edition - new and improved :)









Deep|edition # 20050725






Kefft

Tittar på klockan typ en gång i halvminuten. Har tokpackat den enda väska som finns kvar i huset som inte är ryggsäck - min träningsväska. Kan ju tyckas lite äckligt men det är ingen fara: den har inte innehållit svettiga kläder eller blöta handdukar på över ett år...

Ska ta bussen ner på stan och sedan knalla över till stationen för vidare färd söderut. Med träningsväska och datorryggsäck. Det är jobbdatorn som får följa med - min nya Acer är för stor för de datorväskor jag har... och jag tänker snika åt mig en snygg från byrån eftersom jag använder min privata för jobbdatorn...

Läser runt lite och inser att alla skriver att det luktar svett på krogen numera. Jag var där i fredags - kände inget. Sen är det några som menar att man blir mindre bakis nu eftersom det inte röks inne på krogen. Det märkte inte jag (att man blir mindre bakfull alltså).

16.28. Funderar allvarligt på att be om skjuts från grannarna. Att åka bort tär på mina nerver. Och nu ska jag åka buss. Och sen åka tåg. Byte i Sala. Framme i staden där jag bott vid tiden för Rapport.

Terrorprinsessan ville inte prata med mig i telefon för hon längtade efter mig. Det var liksom det som fick mig att ta mig i kragen, lämna oklippt gräsmatta och packa mig iväg.

Bloggandet kan bli lite sporadiskt nån vecka framöver, ungefär som sex under småbarnstiden - hinner man så hinner man. Och det gör man sällan.

Jag ska drifta en blogg under den här veckan: vackra Ulrika som ska bestiga Cho Oyo (8201 meter). Det får jag skylla på nere i stugan...













Gnarf

Klockan är tio och jag har semester. Jag är ensam hemma och ändå har jag alltså varit uppe i nästan en timme. Antagligen beror det på att min galopperande dagvilsenhet gått över och jag vet att det är måndag. Och egentligen skulle jag jobbat - om jag inte hade haft det där underliga påfundet semester...

Ledighet är otäckt. Åtminstone för oss som är riktiga arbetsnarkomaner. Problemet är att vi ofta också är riktiga ämnesnördar. Det innebär att jag kan jobba med reklam, strategier och allt sånt oavbrutet om jag fick men jag kan inte överföra intensiteten till att exempel måla klart trappen, sätta upp två lampor eller klippa gräset.

Många pratar om arbetsnarkomani lite vagt - ungefär som många förr pratade om utbrändhet när man var lite trött. Själv har jag erfarenhet av båda i hardcore-form. Jag är arbetsnarkoman, kliniskt diagnosticerad av min terapeut. Jag känner igen mig när andra addicts pratar om sin narkomani, även om det då ofta handlar om knark, spel eller sex. Och jag har redan bränt ut mig hårt en gång - så illa att jag blev tvungen att helt byta arbetsinriktning.

Just detta pratade jag med Essa om igår. Hon oroar sig för att jag ska åka ner i diket igen. Jag är inte så orolig - idag har jag mer att säga till om, det är enklare att förändra byråns inriktning (även om det kan vara frustrerande med kunder som inte gör som man säger...). Att försöka förändra kyrkan var mer som att om och om igen ta sats och springa rakt in i en stenvägg med huvudet före.

Så vad ska man hitta på en måndag, första dagen på tre veckors semester? Jag ska sätta upp de där lamporna. Och eventuellt tar jag ett tåg ner söderöver i eftermiddag. Då måste jag packa och är det något som jag hett och intensivt hatar så är det just att packa. Och att ta mig från punkt A till B. Jag har fan resefobi. Genom livet har jag tackat nej till x antal möjligheter bara för att jag tycker det är så jävla jobbigt att resa iväg. Att jag ens kom iväg till USA '94 är ett mirakel. Jag försöker att hela tiden ändå utmana fobin - jag är ju för fasen kognitivist - men då sätter andra käppar i hjulet. Själv ville jag åka till Farnham i höst men inte HS. Så då blir det inget Farnham och Euromeeting för mig heller. Säkert lika bra det.

Ibland känner jag mig som Ferdinand:

"jag trivs bättre här, där jag kan lukta på blommorna [min dator]"
.

Säkert beror det på att det här huset är det enda som jag kan kalla hem (förutom mitt kontor då...), att jag har en 24 mbits lina och ett trådlöst nätverk, en skön soffa och ett benvänligt soffbord. Och inga uptighta åsikter om vad som är rätt eller fel att göra på sin första semesterdag.

Igår började jag på en postning om rädsla och generaliserande. Den blev så där tråkigt akademisk. Slutsatsen är i vilket fall att det är för människan onormalt att inte generalisera faror - vilket gör att det aldrig kommer att funka att säga: "jamen det är ju inte alla [x] som gör [y]" eftersom vi i vår reptilhjärna generaliserar hur något som är farligt ser ut. Naturen är funtad så för överlevnad - problemet är inte att människor är världens farligaste däggdjur (det vet vi ju) utan att vi också försöker att ta bort alla normala (läs: naturliga) instinkter som signalerar fara. Det vi däremot måste göra - för att kunna vara civiliserade (jag är skeptisk till att man sätter civiliserad i kontradiktion mot naturlighet) är att säga ifrån till dem som gör något farligt och därmed utsätter hela gruppen för faran att ses som farliga. Det gäller alla grupperingar och det känns lite underligt att media gör muslimer exklusivt utsatta för generaliseringar.

På nyheterna såg jag också en muslim som frankt påpekade att kristna aldrig blir utsatta för såna generaliseringar som muslimer blir. Jo tjena. Jag har jobbat som präst - därmed blev jag sedd som såväl kvinnoprästmotståndare, homofob och motståndare mot alkohol, tobak och svordomar. Plus att flera ansett det vara ok att på grund av diverse katolska kollegor kalla mig pedofil. Så kom inte och säg att kristna personer inte blir utsatta för generalismer på grund av idioter som Dag Sandahl, Kristi Brud och Ulf Ekman (för att inte tala om diverse amerikanska katolska präster...).













Men härregud!

Linda Skugge har läst söndagsbilagan "Hallå" och hittar helt osannolika citat från Knutby:

"Jesus använde ju själv en hårolja som kostade 300 dagslöner."


Det är "pastorn" Peter Gembäck som försöker försvara att kvinnor ska göra sig vackra. Problemet är att det här om något visar den oerhört låga grad av teologisk kunskap som finns hos Knutby-"pastorerna". Det han uppenbarligen hänsyftar på är när en kvinna (antagligen Maria Magdalena) smorde in Jesus hår med Nardusolja (Matt 26:6-13). Och den texten handlar sannerligen inte om "göra sig vacker".

Som teolog blir jag upprörd.

(Linda Skugge)









Deep|edition # 20050724






En timme en minut

Dålig dag. Kroppen skakig, själen gråter svarta tårar. Hon frågade: "hur gör du?" och jag kan inte se någon mening med att åka ner.

Till hennes föräldrar, till hennes stad, till hennes bakgrund.

Så många år har jag levt i den. Och ändå är jag alltid en främling. De är tajta i släkten. De har få andra vänner - de har alltid umgåtts med varandra. Och jag är fortfarande en främling. Efter sexton år fortfarande outsider. Och nu - när jag inte har något eget kvar - är det jobbigare, svårare att förhålla sig till. Jag har ingen bakgrund, ingen släkt, inget någonting. Jag har ingenstans att ta mina barn. Jag har bytt vänner ett antal gånger och det blir färre och färre varje gång.





Demonerna är här igen. Det är väl därför kroppen skakar. Medvetenheten om deras närvaro. Känslan av deras andetag.

Jag träffade en gammal kompis i fredags. Han började prata tro och förklarade att det svåraste för honom, som stirrat döden i vitögat fjorton gånger senaste året, är att jag inte längre tror. Han, med en skör tro, ser mig som var präst på hans brors bröllop tappa tron.

Det skakade mig.



Jag var tvungen att sluta för att jag inte klarade av att ta ansvar för alla människors liv och tro. Men ansvaret kommer jag inte undan - nu är jag ett hot mot tron. Det är kanske inte så konstigt att det är tyst. Kyrkan, gamla kollegor - tystnaden är monumental. Total - en knappnål låter som en atombomb.

Jag blev sjuk. Jag bestämde mig för att inte gå tillbaka till jobbet. Sakta skedde förändringen och en dag insåg jag att universum blivit tomt. Utan Gud. Utan det koncept i vilket jag levt så många år. Som jag hade vigt mitt liv till.


Han frågade mig om jag var arg på Gud. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade - jag blev överrumplad av att plötsligt stå i baren med ett antal gin och tonic i magen och diskutera teologi. Jag antar att jag sa nej. Jag är inte arg på Gud - det är en omöjlighet eftersom jag inte tror att Gud finns. Jag är inte bitter längre men jag är sorgsen.

Jag sörjer alla dessa år som jag lagt ner på en organisation som inte orkar ta hand om sina skadade och stupade. Det är ett slagfält. De retirerar men lämnar kvar sina skadade att klara sig själva.



"Hur gör du?" Jag vet inte. Jag vet inte om jag åker ner, jag vet inte om jag avsäger mig ämbetet. Allt jag vet är att jag trots allt har överlevt de mörka åren. Det är jag själv som hittat kraften att leva en dag till, en timme till, en minut till.













Jag har gett upp

Först var det Bloggi som efter ett tag inte orkade att fungera. Nu är det Blogg.se som ligger nere oftare än det ligger uppe.

Så dags igen för att flytta runt lite: deepedition.blogspot.com får bli mitt andra hem ett tag.

(vän av ordning frågar sig varför jag inte lägger upp min privata blog på min egen domän. Det beror helt enkelt på att Oderland, som i övrigt är ett lysande webbhotell, har en oerhört snålt tilltagen trafikquota och Researcher.se-bloggen kräver varena mb)