Gott nytt år

om det inte blir mer bloggat innan nästa år.
Stora grejer är på gång när det gäller mina olika bloggar - den som väntar får se.

Så vill jag tacka för alla otroliga kommentarer under de veckor som varit! Stöd, tips och hejarop. Tack alla ni! Jag har valt att inte svara men jag har läst och tagit dem till mitt hjärta, och tänkt igenom alla visheter som ni delgivit.

Må 2006 lysa för er alla!



Andra bloggar om: 2006, tack

Att bli mer vuxen

Snart nyår.

Idag har jag startat ett annat liv - jag ska köra bil till jobbet nästa vecka. Ännu ett steg till att äntligen settle down och våga bli vuxen. Man kan ju tycka att jag borde lyckats bli det - jag är ju faktiskt 35. Och jag har släppt många käpphästar: skaffat barn, köpt hus och nu - skaffat en andrabil. Och inget av dessa saker ångrar jag någonsin. Det är inte farligt att bli vuxen men man måste nog försöka hitta rätt perspektiv.

Måste gå och lägga mig lite tidigare än två inatt. Sitter i pyjamasbyxor och t-shirt sedan jag kom in från snön. Jag har skottat hela garageplanen och hela allmänna gången till brevlådorna. Ny bra snösläde och känslan av att "visst det är inte så jävla kul men so what" istället för att bli stressad av att det tar tid.

Imorgon förmiddag ska jag hem till La Bossa Nova och försöka ordna till deras trådlösa nätverk. Första-jacket är ett helvete. Sen åker jag ner till Bolaget och köper en bra flaska vin till de vi ska bo hos i helgen. Vi ska på bröllop. Min äldsta kompis som jag har kontakt med - vi har känt varandra sedan början av åttiotalet och HS lärde känna henne genom mig redan '89. Jag borde skrivit ett tal men senaste veckorna har varit osäkra - osäkra på om det känns rätt att prata om allt som varit och som till 90 % inbegriper mitt och HS förhållande och osäker på om jag ens skulle kunna åka med, beroende på vilken väg vi valde att gå med vårt förhållande.

Det går bättre och bättre. Jag tror att vi kommer att klara av det här. Det har varit en viktig resa för mig - många viktiga insikter om vad som är värdefullt och vad som bara är chimärer. Jag har jagat något som var mer en dröm om ett mindre vuxenlikt liv. Men kärlek är allvarligt - kärlek är vuxenliv per se. Och allt som varit, att jag uttalade vad jag känt så länge - full och dum i huvudet - innebar att jag också insåg hur fel den känslan ändå varit. Eller snarare - att den byggt på felaktiga utgångspunkter.

Vi har pratat. Och fr a har vi lovat varandra att fortsätta prata mer än förut. Och jag har lovat att ta mer ansvar för saker, samtidigt som HS lovat att våga släppa sin kontroll över en massa grejer. Jag har sagt vad jag känt men också vad jag känner - och även om hon inte kan säga det så tror jag att hon håller på att återerövra kärleken till mig igen. Och jag har inte sett det på flera år - men hon är vacker. Hon är fortfarande lika vacker - även om det är på ett annat, mer vuxet sätt - som när jag såg henne första gången 1989. Och jag älskar hennes intellekt, älskar hennes oerhörda värme och jag är trygg. För mig är det viktigt - att känna tryggheten. Det må låta tråkigt men jag byter ut passionen mot tryggheten vilken dag i veckan - jag har insett det nu. Jag är stolt över vår familj.

Hon är den person jag vill bli gammal med. Det är en mäktig känsla att bolstra in djupast i hjärtat. Hon är den person som jag vill åldras med. Vilket innebär att jag vill åldras. Det i sig är nytt. Och hon är min - den J som jag älskat så många år. Det är så. Jag visste inte förut - nu vet jag sannerligen.



Andra bloggar om: vuxen, kärlek, förhållande

Carcass

Så var jag bilägare. En vit Renault Mégane att hämtas på tisdag. 55 lök.
Sen åkte vi till Coop Forum och köpte bilbälteskudde och bältesstol till nya bilen, och nya skridskor till mig.

Shop til you drop-veckan fortsätter :)

Andra bloggar om: bilar, shoppa

Vaknatt

Jag somnade äntligen halv fyra för att bli bryskt väckt av HS vid halv fem: Visst luktar det konstigt i huset!. Jag sniffade lite, kände ingenting mer än sovdoft (dvs. varm dotter). HS gick upp och glodde runt. Jag och Terrorprinsessan somnade om för att sedan väckas av en lampa. Jag måste läsa lite, förklarade HS som fortfarande sniffade som en knarkhund. Jag försökte förklara för henne att hon antagligen kände dofter på grund av att hon äntligen fått tag på Molipect. TP blev pigg och de småpratade medan jag försökte leta rätt på John Blund igen. Den senare hade dock valt att gå på rast vilket innebar att jag vid halvsextiden gav upp. Nu har jag suttit här i mer än en timme. Ätit en banan och förbannat det faktum att jag inte kunnat sova på flera nätter. Vad tänker du på? Varför kan du inte sova? frågade HS tidigare inatt. Du vet vad jag tänker på, blev det självklara svaret.

40 shades of black

Middag hos vänner med taxiresa hem. Filmen "Gökboet" kan man se hur många gånger som helst - varje gång finns det något nytt att tolka och förstå.

Mina skor. Helt galet. 99,50 är inget pris. De är skinn och även skinnsulor. Oerhört välsydda. Totalt galet. Jag är extremt cool i dem också :)



Imorgon blir det mest fixande av en massa saker. Räkningar ska betalas, skräp ska till sopstation och sånt. Plus att vi ska iväg och provköra Méganen. Researchade lite innan vi åkte iväg på middagen och jag måste kolla om kamremmen är bytt. Och jo, Batbut - den är verkligen också på rea. Den också. Sänkt tjugotusen i pris. Fast den är vit. Om vi köper den kommer vi därmed ha två bilar av årsmodell '99 - Svarta Faran och Vita Faran.

Och hur är det för övrigt? Sanning och säga så vet jag inte. Det är som att gå på tunnaste glasyta. Mina axlar är uppe vid öronen och jag kan inte sova på nätterna. Vi är nära, framtiden är där. Men när jag säger "jag älskar dig" får jag bara tystnad till svar. Så - imorgon kanske hon anser att jag bör flytta. Eller så fortsätter det så här. Min kropp har varit fylld av adrenalin länge nu. Den börjar att känna av den alltför höga dosen nu. Jag har ont. Rent fysiskt ont av stressen.

Syster var här idag. Äntligen. Vackraste syster. Så snygg och, som det kändes, så oerhört harmonisk med sitt liv. Vi pratade en del men mest hade Terrorprinsessan show och var väldigt "pappig". Det klängdes på mig konstant av liten fyraåring som nog var lite svartsjuk och revirinkännande. Men när vi släppte av syster på stationen så ville TP också ha en kram av henne. Solstickan var liksom sexåring bara. Lite blyg eftersom det var så länge sedan.

Jag borde gå och sova men samtidigt vet jag att jag kommer att bli liggande vaken med oron härjande i kroppen - ibland känns det som om jag ligger en bit ovanför själva sängen eftersom kroppen vibrerar av ångesten.

Jag har varit nära att ge upp. Varje natt har jag frågat mig om det verkligen är värt det här? Men jag tror det är det. Jag ser henne med andra ögon. På ett sätt jag inte sett henne på många år. Hon är vacker. Hon attraherar mig. Jag har inte sett det eftersom jag varit så upptagen med andra tankar, tankar som handlat om det jag saknat istället för det jag faktiskt har.

Because there’s 40 different shades of black
So many fortresses and ways to attack
So why you complaining? ta!
Pavement: Elevate me later

Shop til you drop

Galet effektiv shopping i Falun:
2 st vita skjortor
1 st slips
present till nyårsbröllopet
1 par spetsiga boots på Jack & Jones (kostat 999 nu 99,50!)

Imorgon köper vi eventuellt en Renault Mégane '99.

Bu eller bä?

Jag vågar inte säga varken eller. Hennes sätt förvirrar mig.
Idag - Solstickan och jag gjorde ärenden:
♠ byta Sidorak mot Keetorak (jag börjar ha koll på hela Bioniclegänget)
♠ köpa ny snösläde - femhundra balubas
♠ beställde nya gasfjädrar till Svarta Farans bagagelucka som i flera veckors tid krävt hjälm på den som packar in grejer.

Kollat bilar på nätet. Hittat en Agila i Sala och en Mégane i Falun. Agilan är nästan ny men säkerheten är väl sisådär. Méganen är en bra bil men har gått mer än sjutusen mil.

Imorgon kommer syster redan klockan tio. Sen åker vi till Falun för diverse inköp och för att kolla Méganen. Kvällen är det middag med vänner.

Nu ska jag gå och sova.

No more poker

But as the holiday season nears an end, the industry’s luck seems to be running out as boxed sets of cards and chips are discounted, ratings fade for some poker-themed television shows and shares of a poker-linked stock slump.

Jag tror att det är HUI:s fel...

Källa:
All bets off as poker craze seems to be fading - U.S. Business - MSNBC.com

Lite mediaetik så här på eftermiddagen

Surkarten Hans Bergström skriver om mediaetik. I vad som närmast kan liknas med en drapa från en svunnen medial värld försöker han att hänge sig åt ett nytt krav på sanning+relevans. Jag är fullkomligt ointresserad av hans nedsabling av Skugge (vilket hon anser vara en fjäder i hatten) utan mer Hans/hans (!) försök att snäva in pressetiken genom att göra relevans till en grundläggande faktor i bedömningen av vad som är "i allmänhetens intresse".

Själv hittade jag för några dagar sedan min etikuppsats "Plikten att publicera" som jag aldrig hann lägga fram 1996. Den lider delvis av ålder, då mediavärlden de senaste tio åren förändrats snabbare än någon gång tidigare och delvis av en viss ofokusering. Men många delar är fortfarande oerhört relevanta och just prima-facieplikten "allmänhetens rätt att veta" går jag grundligt igenom. (Tyvärr är det enda exemplaret en draft som ligger på mitt sängbord och jag har som plan att skriva rent den och lägga till en "tio år efter" del).

Problemet med Hans Bergströms syn är helt enkelt att han anser att medierna har två krav - plikter: att berätta sanningen och att inte berätta den sanning som (av medierna) inte anses relevant. Det Bergström gör är att kritisera kvällstidningarna för saker och samtidigt säga att det de gör är enligt de två plikterna. För genom att lägga till ett krav på definition av relevans ger han media ett mer subjektivt spelrum. Det innebär att media kan säga sanningen (som många gånger är subjektiv, fr a när det gäller åsikter och saker som hänt utan fullständig medial bevakning) men endast berätta de sanningar som är relevanta för allmänheten. I den kontext Bergström diskuterar saken må det vara vettigt att diskutera relevans - när det gäller Persbrandt och liknande - men när det gäller en generell och grundläggande mediaetik skapar han snarare en öppning för just sådana saker.

En vettig etisk ståndpunkt vore snarare vara att säga att media ska publicera de sanningar som är i allmänhetens intresse, dvs. det som allmänheten behöver veta för att göra fullgoda demokratiska val, känna och förstå sin omvärld och i allmänhet anse sig och anses som välinformerade. Det innebär i sig att man utgår från premisser och därmed väljer vad som ska publiceras. Men att som Bergström anse att definierad relevans ska ske utan premisser innebär att man förlorar orienteringen.

Enkelt uttryckt: Hans Bergström skapar en etik som slår tillbaka mot den goda intentionen och skapar förutsättningar för just det som etiken skulle precisera som felaktigt.

En annan dag

Vid sjutiden ansåg Terrorprinsessan att det var dags för skidåkning. Solstickan var med på noterna. Vi lyckades pressa fram utgången till tiotiden eftersom det inte direkt är ljust nog för skidåkning så tidigt på morgonen.


Den röda mössan tillhör TP som för ett kort tillfälle ansåg att den var helt fel. När hon sedan fick se sin mor i den ångrade hon sig...

Men skidåkande blev det. Terrorprinsessan var som vanligt förbannad, ilsken och allmänt rabiat på att a) kunna allt själv b) att det är fel på prylarna c) att skälla ut alla efter noter bara för att. Hon fixar fr a inte att storebror kan saker som hon inte kan. När hon för trettioelfte gången låg med ansiktet ner i snön och förbannade allt och alla, gråtande och skrikande log jag, svärmor och svärfar, och jag kunde inte låta bli att med spelad förvåning säga: "Men - det här har jag varit med om förut! På fjället i Funäsdalen. Men då var det en sjuttonåring som gjorde så här!" HS snörpte på munnen men log lite. Sådan mor sådan dotter (fast mormodern är rätt timid).

De andra hade hunnit att nästan somna innan jag och Terrorprinsessan kom hem eftersom hon envisades med att stava sig hem. Alla propåer om att "det är som att gå" sablades ned - hon vet faktiskt själv. Men jag är en tålmodig person och hon är minst argbigga mot mig (det är väl det där far-dottersyndromet) så jag tog det hela med saktmod.

Efter att svärföräldrarna lämnat bygget la vi oss i TV-soffan och kollade på "Valiant". En trevlig animerad rulle. Vi är verkligen familjen som hellre ser tecknat/animerat än "otecknat" (som Solstickan kallar filmer som innehåller riktiga skådisar).

Några timmar senare dyker min svåger och fästmö upp. De ska till Idre i veckan och stannar här över natten. Ännu ett julbord och mysig samvaro. Jag har bränt en DVD med mp3-or till dem eftersom de blivit med spelare (och jag fick avundsjukt hålla i svågerns Nano).

Kvällen avslutades med att Terrorprinsessan kräktes. Vi går alla och hackar och hostar men hon blir alltid värst eftersom hon hade RS redan tre veckor gammal och fick ligga på sjukhus. Jag duschade av henne, HS torkade golvet och efter att ha fönat hennes långa hår la jag dottern i vår säng och snart somnade hon.

Nu har resten sovit ett tag. Jag ska lägga mig också. Natten som gått var det dåligt med sömn. Jag gick och la mig vid tvåtiden, låg och vred mig - ångesten red barbacka. Vid tre gick jag upp satte mig inne på toaletten, försökte finna någon sorts balans i att jag inte vet någonting. Sen gick jag och la mig igen och kunde efter nån halvtimme äntligen somna.

Marorna handlade inte om då utan om sen. Det jag misstänkt har jag fått svart på vitt. Jag har bara att böja mig, och tacksamt ta emot den relation med mina barn som hon väljer. HS har hela makten. Jag har ingenting.

Och mellan oss? Jag vet ingenting. Jag förstår inte hennes signaler. Allt är rätt bra och då för jag exempelvis en till bil på tal och då förklarar hon att vi ska prata om en massa saker. Hon behöver inte säga så mycket mer - jag förstår att det handlar om att jag "hänger löst". Jag kan röra henne när jag går förbi men om jag försöker ta om henne så stelnar hon och flyttar sig utom räckhåll.

Det är bara att inse att jag är körd.
Jag har förstört allt och nu är det paybacktime.
Jag har insett hur mycket hon betyder,
hur mycket jag älskar den kvinnan
- men hon har slutat att älska mig.

Inte skakad - rörd

Min kompis Andrew (och Saras svåger) har döpt ett barn. I havet vid Khao Lak. Stort.



Det är den gripande berättelsen om Clara och Charlie. Om död och liv. På samma gång.

Såna här gånger spricker min cyniska fasad och jag blir rörd. Rörd djupt in i mig.

Jul dag

En rätt stilla juldag minst sagt.

Mor och dotter fick en locktång modell schweizisk fickkniv. Idag lockades Terrorprinsessan med stora lockar. Vilket fick till följd att hon grät och ville ha rakt hår igen...

För övrigt har vi åkt skridskor idag. Vi hade tur - när vi gick ur bilarna härhemma så började det snöa.



Och alla hostar och hackar, TP allra värst.
Ett styck julbord har också avätits.
TV setts - bästa "Morden i Midsumer" i den här omgången.
Svärfar och Solstickan har byggt ihop en Be Da Man.
Nu på nattkvisten har jag kollat efter begagnade bilar en stund.
Och lite sånt som måste fixas framöver.

Mysteriet med tomten djupnar - nu visar det sig att inte heller grannen vet vem det var...

Klappat och klart

Julklappsutdelningen gick i en schwung. Barnen var helt galna. Bästa julklappen för Solstickan var antagligen armbandsuret men han lyckades bygga två Bionicle-gubbar + en hel Bionicle-borg under kvällen. För övrigt fick han senaste Bionicle-filmen, skidor, skridskor, spel (datorspel: NHL 2005 vilket inte fungerade tillsammans med våra digitala pads så nu får jag lägga fyrahundra på att köpa ett par analoga...) och en massa annat. Terrorprinsessan fick en mikrofon som hon sedan använde resten av kvällen.



Hon är sanslös - nåde den som försöker ta strålkastarljuset från henne... Förutom det fick hon Barbie och kläder till sina Barbies, en discokula, en ny Barbiefilm och en massa annat (skidor och skridskor också hon). HS och jag köpte parfym till varandra - Mexx Pure Life. Jag fick en pyjamas av mina barn, ett oerhört skönt underställ av svärisarna, och HS fick diverse bling-bling av barnen.



Svärfar köpte spa-tillfälle till familjens tre kvinnor (svärmor, HS och svägerskan). Han fick skruvmejslar av oss. HS fick också en Filippa K-tröja av sin lillebror och svägerskan. Snygg som bara den. Av mig fick hon ett set med George Clooney-filmer där jag lyckats rejält med rimmet:

Tre runda snurror i paket
Inget för en burrig asket
En lätt grånad manlig man
Som ditt hjärta brukar sätta i brann
Han säkert vill undersöka din ”lunga”
Medan han ”Georgie on your mind” sjunga

God mat och hela konkarrongen. En rätt bra jul faktiskt. En av de bästa.

Okänd tomte

Det här året kunde vi inte ha morfar som tomte. Solstickan avslöjade honom redan förra året. Tanken var att jag skulle vara tomte men vi var skeptiska till att Solstickan skulle gå på det - antagligen skulle också Terrorprinsessan avslöja mig.

Plan B blev då att HS skulle vara tomte - det är mer oväntat och skulle åtminstone sätta griller i huvudet på barnen. Så plan B sattes i verket - jag gömde mig i sovrummet och HS gick ut för att klä om.

Så hörde jag hennes röst som hälsade en tomte välkommen. Jag fattade ingenting, gick ner och där var det en stum tomte - liten och fet - som delade ut julklappar. Och bredvid stod HS i sina vanliga kläder.



Tomten hade gått förbi utanför och snabbt hade HS bett honom/henne (jag har mina misstankar) att tomta lite hos oss. Men fortfarande har vi ingen aning om vem det var... Och för HS, som vill ha kontroll, är det fortfarande störande att vi inte vet vem det är...

Mäktig märklighet

(jodå - det är mina barn som är framme vid krubban. AGJ berättade att Solstickan sufflerat henne i berättelsen om Basusjernet)

Mäktigt.

Jag följde med till Stora Tuna kyrka på krubbgudstjänst. Allt som hänt har skakat om mig i grunden. Än en gång. Omskakad i grundvalarna.
Och det gick bra - för första gången på tre år som jag sätter min fot i en kyrka. Eller om det till och med är fyra år.

AGJ höll krubbgudstjänst. Jag såg mig omkring, varenda vrå i den stora kyrkan känner jag till. De har köpt in ljus för att bygga upp bakgrunden - jag startade det genom att idogt släpa med mig delar av ljusriggen. Välsignelsen AGJ läste var den som vi så många gånger diskuterade - hon hade alltid svårt för orden "kamp" och "äventyr". Nu var den där. Den irländska som jag tog med mig från Stiftsgården.
M och E sjöng vackert. E slängde sig om halsen på mig när jag dök förbi. Hon var med och sjöng i ungdomsmässorna, varenda mässa stod hon och kompisarna där och var med. Nu är hon kvar i kyrkan, sjunger och är.

Jag satte spår. Jag finns kvar. Det vi slet med, det jag höll på att ta livet av mig med. Det var viktigt. Och jag behöver inte gömma mig, springa. Jag behöver kanske inte ens välja. Jag har inget att bevisa mer än att jag älskar. Jag gjorde mitt - det är inget misslyckande. Jag brände av krutet och byggde en grund som nu det byggs vidare uppå.

Och jag drabbades av ett sug efter att predika. Att faktiskt våga närma mig allt det som jag har i bakfickan, allt det som har med Gud, tro och evighet att göra.
Något har hänt. Det här är också en viktig del av min och min älskades gemensamma grund. Vi vigdes till varandra 95 och till ämbetet 97. Samtidigt.
Jag korstecknade mig. Jag korstecknade mitt hjärta. Det gick av bara farten - men det kändes inte konstigt.

Kanske behövde jag också en paus. Från Gud. Kanske kan jag framöver känna att vi kan kommunicera. Eller så har jag bara slutit fred med allt. Jag vet inte.
Kanske kommer jag om en tid kunna klä mig i stolan.


Kanske.


(Syster, boka inte in någon annan personlig assistent ännu...)

Sigge listar bloggåsikterna 2005

Inget nytt under solen

God jul

God jul på er.
Det är bättre.
Mer hopp om framtid.
Kanske kanske kan jag andas ut lite för en stund.
Idag har jag och barnen klätt julgranen. Svärföräldrarna har kommit.
Jag har gått på tå. Men leendena mot mig blir fler och fler.
Jag ger inte upp.
Och det här kan, trots allt, åtminstone, bli en av de bästa jularna.

Dagsmekkano

Läget på västfronten är stabilt kallt. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Ett leende gör min dag, men tystnaden istället för det sedvanliga "godnatt" sänker mig.
Åkte från jobbet redan vid 15. Hämtade barnen på fritids och dagis så åkte vi ner och frotterade oss med alla andra på Kuppan. De köpte bling-bling till sin mamma i julklapp - jag la till ett schysst armband. Hon kom dit efter jobbet så åkte vi hem. Jag och Solstickan byggde klart Mekkano-projektet, ivrigt påhejade och störda av Terrorprinsessan. Hon gick till slut och la sig vilket fick Solstickan att pusta ut: Äntligen bara du och jag!.

Den unge mannen frågade plötsligt mitt under byggandet (TP var fortfarande närvarande): Pappa, tycker du Amy Diamond suger? Jag var tvungen att fråga vad han menade med "suger" (jag vet ju vad det betyder men ville ha hans definition typ). Det är att man inte tycker om något. förklarade han tålmodigt. Han tyckte inte det i varje fall.

På Kupolen överraskade han mig än en gång med att han plötsligt har knäckt bokstavskoden. Han stod och läste på en stor skylt som hängde på väggen bakom kassorna och flickorna i kassan stod helt fascinerade över hur snabbt han ljudade sig igenom en rätt lång mening. För mig är det oerhört häftigt - ord är viktiga och att tidigt få tillgång även till det skrivna innebär att han har världens försprång. Till på köpet kan ungen räkna! Och de har lärt sig att räkna parvis också.

Övriga kvällen har inneburit högläsning (av mig) ur "Tomtemaskinen", några minuters slumrande bredvid Terrorprinsessa och uppackning av alla varor som HS köpte på ICA. Och avslutades med att se "Döda Poeters Sällskap" på fyran.

Och nu är jag trött. Godnatt och tack för allt ni skrivit i tidigare inlägg.

Fin utsikt

Från balkongen på jobbet.
Vi "bor" rätt fint.

Ett bevis på att världen håller på att gå under

Linda Rosing på ETC.-löpet

Dag för dag före dag

Min vän Pena (syns då och då i bild med svart kavaj, glasögon mm) smsar och ber mig gå in och kolla på Årets höjdpunkt! - klicka på Live-TV.




(Borlänge kommunalfullmäktige håller budgetmöte - de har hållit på sedan 13.00)

Nu fungerar telefonerna äntligen. En snubbe från El-Tel kom och gjorde vad man tycker en konsult från Nätverksjouren skulle göra - gå igenom allting med någon sorts kontrollerad analys. Det visade sig att BBB skickat med en för klen nätadapter... Det var alltså elen som var fuckad...

Så nu går det att ringa.

Kvar är att försöka få kärleken att fungera. Det är nog svårare.

Inser nu

Hoppet är ändå det sista som överger den som drunknar. Även om det ser illa ut. Jag har insett en massa saker - och hon har rätt i många saker:
- jag har varit en jävla egoist
- jag har varit på väg bort länge
- jag har inte tagit ansvar

men nu. När det är försent så inser jag hur mycket hon betyder för mig. Patetiskt att man måste totalt falla för att inse vad man har.

Jag har jagat det jag har saknat snarare än att värdera det jag äger. Det är rätt korkat egentligen. Och nu förlorar jag också det som jag har haft.

En lång natt har det varit. Jag kräktes imorse av all ångest, all ilska över mig själv. I lördags sa jag saker jag inte borde sagt, saker som jag innerst inne egentligen är mest rädd för. Men jag sa dem - och nu är det kyla. Jag bor kvar på nåder över jul.

Och jag önskar jag kunde trolla. Jag har till och med bett till Gud, den Gud som jag lämnat. Jag vill vara kvar nu. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna vara utan mina barn, om så varannan vecka eller varannan helg. Jag förstår det inte. Deras kramar, deras varande. Jag har gömt mig bakom allt annat och missat allt det här.

Hur jävla korkad får man bli innan man förverkat sin rätt att existera?

Kroppen darrar av spänning och ångest. Yrsel och magen krampar.

Jag älskar henne. Det inser jag nu. Varför insåg jag inte det förut?

Saker att lära sig

Sprit gör en dum i huvudet. Kärlek är något alldeles för värdefullt för att kasta på sophögen. Ibland är allt försent. Räkna hur stor lägenhet jag har råd med.

Rätt och rättshaveri

En Christer har dykt upp i kommentarerna hos Karin Långström Vinges blogg: Den dynamiska Kalinlistan och det är helt fascinerande att läsa en sån solklar rättshaverist.

För övrigt: de skolor i Västsverige som nu slutar med sina avslutningar i kyrkan är faktiskt de enda som följer skollagen. Att ha avslutningar i kyrkan innebär brott mot det icke-religiösa som lagen grundar sig på. Oavsett vad andra religiösa inriktningar säger om "heliga rum" etc.

Två unga människor

Två unga människor tog varandra i hand. Några sista ord om kärlek. Sen sprang de när de hörde ljudet. Ljudet av befrielse. Tåget närmar sig Borlänge. Efter en kurva står de på spåret. Tåget bromsar. Två unga liv är borta.
Jag säger det igen: orden om hur viktiga unga är klingar falskt. Enligt NASP tog 153 unga (10-24 år) livet av sig 2002. Politiker menar att självmorden blir färre - vilket de menar visar att det inte är någon fara att än mer dra ner på social och psykologisk hjälp. Att alla siffror visar en oerhört stark ökning bland unga: bland unga män (15-24 år) har ökningen varit 27 % säkra och 77 % för osäkra (sannolikheten för olycka är lägre än medvetet självmord) självmord. Bland flickor har de säkra självmorden sjunkit med 20 % men andelen osäkra självmord har ökat med hela 111 %!
Åter till de två unga som valde att ta livet av sig för några dagar sedan. Min kropp reagerar på allt som händer, på att jag både är glad att inte längre vara ungdomspräst - att jobba med sånt här är oerhört hårt. Samtidigt är det någonting djupt inuti som river och sliter. Mitt omedvetna ställer in sig, startar tänk runt hur man möter det här.

Nya sajten

Äntligen är byrån nya sajt klar. Gå in och kika: Heimercompany.se

Är det bara hos mig som en inloggningssida kommer upp i nyllet på en när man försöker gå in på någon blogg på blogg.se eller webblogg.se? Eller har min förutsägelse gått i uppfyllelse och de har lagt ner (företaget alltså).

Dö Hiltons

Magnus hittade en lite skojsig sak hos Gawker:



Lite dråpligt på nåt sätt.


En annan länk som han skickade var en dokumentär från mitt vardagsliv:

How to Tell When a Relationship is Over

Ouch!



(Personlig status: magvärk, frisyrtyckare, low-profile, gräsänklig-soon-to-be)

Telefoni

Våra telefoner dog idag. Och återuppstod sent ikväll.
Jag drabbades i samband med HS onda öga om de sex kronorna online-trafik av en "jag- ska - byta - telefonoperatör - och - tjäna - pengar"-noja och Bredbandsbolaget ringde. Så idag var det dags att bli med ip-baserad telefoni. Det gick inte så bra. Det visade sig att det var dumt att ha en första-jacket-sats. Det har strulat, telefonerna dog. Vi har ringt Bredbandsbolagets support, kundtjänst och fan och hans moster. Sen flyttade jag ner modem och router till det "riktiga" första jacket. Och nu fungerar det helt plötsligt. Jag fattar inget.
HS har varit och handlat på ICA Maxi. Sju plagg - två kavajer, byxor, tröjor. För inte speciellt mycket alls - 543 spänn eftersom hon hade någon kupong. Hon är speedad som attan.
Själv tänker jag gå och lägga mig. Jag är trött, slut, låg och mest uppgiven. Imorgon är det a) möte med största kunden b) byråmöte med en grej som jag inte hunnit att göra c) julbord med byrån.
På lördag är det julbal med RT. Och snart är det jul. Hej och hå.

Så vacker idag

och du kommer hit
som en vind till mig
känner en doft av dig
när jag längtar
och du kommer hit
talar så lugnt till mig
skrattar så ung i mig
jag blundar och väntar
och du kommer hit
till mig
i mig
Eva Dahlgren: När jag längtar

Den är så vacker hela skivan. Perfekt just idag. Vackert sjungen poesi om kärlek och om smärta.

Low. Smashed.
Crushed. Displaced.

Mellan datorer

Snacka om att vara "mellan datorer". Eftersom vår byrå är så idiotiskt bestyckad så måste jag ha en dator igång på mitt kontor och koppla in den andra i lilla konferensrummet - och det är hela korridoren jag måste gå för att gå dit.
Hittade en fräck skärmsläckare på ASUSen som använder sig av den inbyggda webbkameran...
Självklart jävlas Office också...

Ännu en dag överlevde min själ

Copy #2 - skrev klart en ny version av en broschyrtext. Det var typ det jag hann med. Jag försöker att skaka av mig det dåliga självförtroendet. Försöker hitta tillbaka till Språket™ - till det där flytande och öppna.
Lucia #1 - fritids och Solstickan som väl påpälsad tomte. Vackert? Jag vet inte. Möjligen någon sorts sammanbindning av föräldrar och barn med traditionen och med vad som är viktigt. Träffade ungefär samma folk som man brukar. Pratade allvar med en person som jag känt länge, som många tagit för att vara mig. Om hans nya jobb med ungdomar och hans fru (för tillfället ohemult lik Gwen Stefani) som oroligt säger att han verkar trött. Terrorprinsessan försökte stjäla showen från sexåringarna men HS höll henne i schack. Imorgon är det hennes tur.



Dator #8 - kvällen har gått åt till att börja få ordning på min nya ASUS-laptop. Jobbdator. Gigantisk 17"s skärm. Snygg och extremt mycket funktioner. Inbyggd webbkamera liksom... Sen bytte jag konto på MSN när jag ändå var igång. Ny start. Droppa en del gamla kontakter som bara gör ont.
Julklappar #1459 - HS jobbade halva dagen i Falun så vi tog tillfället i akt att handla julklappar på eftermiddagen. Jag plockade ut mer flextimmar. Effektiva som vanligt - allt inhandlat på knappt en timme. En fika på det nya lilla cafét där de säljer allsköns riktigt bra choklad. HS köpte mintkyssar: "Jag tänker köpa allt den här julen, inte göra någonting själv."

Den vackraste texten

Läs om poeterna hos Jenny: mycket tystnad och vitt runt helst

And there it goes down the drain.

Hope you had fun killing me once again.

Ajöss och tack för fisken.

Påklädd

Mariah Carey har fått mer kläder på sig: Funny Videos - Cool Pictures - Mariah Carey Saudi Arabia Album Covers (tips från Åsk)

Trött

Fy i helvete vad trött jag är! Den här veckan av konstant huvudvärk har sugit musten ur mig. Ikväll ska vi iväg på Terrorprinsessans dansuppvisning. Sen blir det stupande i soffan igen.
Det verkar för övrigt vara något fel på Bloglines databas, eller på Blogspots rss-feeds. Flera av de bloggar jag brukar läsa uppdateras inte i Bloglines, och när jag går dit så är det uppdaterat. Jävligt irriterande.
För övrigt händer inte så mycket en lördag i december. Jag har slöläst DIego, läst ikapp en massa saker som inte hunnits med. Jag borde börja med ett jobb som jag har med Research & Deploy men jag orkar inte.

Runar goes on

Runaraffären fortsätter. Nu är det Runar som försöker att förklara sig. I Resumé av alla ställen.

- Aftonbladets arbetsmetoder är horribla. I deras mejl till Stings presstaleskvinna utmålar de min konsultverksamhet som en sekt och att jag skryter vitt och brett om mitt samarbete med Sting.

Runar menar att han aldrig sagt något om vilka personer han arbetar med och att det mest är rena lögner som Aftonbladet kommer med:

Runar Sögaard säger till Resumé att han vill ha extremt torrt på fötterna och vara relativt säker på att vinna innan han går vidare till rätten. Enligt hans amerikanska advokater är Magnus Sundholms mejl klockrent förtal och ett "case" att gå vidare med.

Sen lyckas Runar klanta till det igen när han visar sin okunskap om media. Han har ringt upp journalisten Magnus Sundholm och förklarat att det han nu skulle säga var "off-record". Och sedan blir Runar pissed på att Sundholm sedan skrivit en artikel om samtalet. Runar har missat det som alla mediatränare bankar in i huvudet på sina klienter: det finns inget som heter off-record.

PR-mässigt håller Runar på att gräva sin egen lilla grav. Att inte ta i det som faktiskt är det stora problemet - pratet om TV-serier och liknande. Det är något som i slutändan kommer att bita honom i ändan eftersom det är bevisbart.

Jag ser Riket. Jag gillar nya härskaren - eller snarare: den fantastiska, nästan fanatiska, okunskapen hos hans medspelare om hur Christian Schmidt fungerar.
Han är yrkesmilitär. Han tänker allt som strategi.
Det är det svåra för alla - en person som är fullständigt utan några andra tankar än att vinna. Att man kan tänka sig att offra även sina vänner...

Uppenbarligen blir han avsatt. Hat är starkt mot den som är bäst. Jag hejar på Schmidt. Han är fullkomlig som 1600-talshärskare (den tid varifrån all militär teori kommer).

Ny reception

Vår reception har fått en rejäl uppfräschning. Bilden är iofs från när den inte är helt klar men ni får själva känslan. En viss känsla gentemot nått grönt blurrigt trist som vi hade förut.

En fredag

Vid lunch ringde Sumpen:
"Kan du köra min bil hem till Borlänge?"
Självklart - han har fasen en Audi A8!
Vid halv fyra lämnade han av pärlan på Garvaregatan 7. Jag satt i idémöte och rusade ner och fick lite lyxtips:
"Alltså - den där knappen. Det är handbromsen. Men om du sätter fast dig med bältet och trycker på gasen går den ur automatiskt."
"Fan, vad du har gått ner!" sa han sedan (vi har inte setts på några månader).
"Du får fan se till att inte försvinna - då blir ju jag ensam kvar." Jag och Sump är rätt välväxta.
En ljuvlig resa hem. Vi snackar sex växlar! Det var inte helt enkelt att köra inom gränserna för vad ett körkort klarar (dvs. +30 km/tim). Jag lämnade bilen hemma hos Sumps fru och gick över till dagis, plockade på Terrorprinsessan kläderna och mötte Svarta Faran med HS och Solstickan inuti. Eftersom jag sagt att jag skulle gå hem direkt så blev de glatt överraskade av att se oss på vägen.
Vi beställde pizza till mig och barnen, och sedan åkte HS iväg på LC och deras julavslutning.
Nu är det julkalender. Den är konstig. Men jag tycker inte som Skugge. Jag märker att mina barn ändå gillar vissa saker i den - kanske fru Skugge inte förstår själv? Eller inte inser att barn har en högre förmåga till lateralt tänkande än hon själv?

Kaos II

Efterspelet av Katastrofkommissionens rapport fascinerar. Alliansen spricker på grund av att Maud vägrar att låta bli att försöka fälla åtminstone en minister. Problemet är väl att Freivalds antagligen avgått (men med hänvisning till sin familj) ändå men nu lär hon mer eller mindre tvingas att sitta kvar eso en regering alltid är starkare efter att ha vunnit en förtroendeomröstning, även om votumet är ställt mot en av ministrarna.
GP lyckades på något jävla sätt rida ut stormen... de grå eminenserna har sannerligen gjort skäl för sina höga arvoden under de här veckorna...

Fortfarande måste jag medvetet styra högerhanden lite men den funkar åtminstone. Vad hände? Well, been there before liksom. Jag har haft sprängande huvudvärk i fyra dagar i sträck och då snackar vi konstant värk 24 timmar per dygn. Bihålorna är helvetiska. Och huvudvärk i sig är suicidframkallande på mig (nästan). I varje fall: huvudvärken har inneburit att jag gått och spänt mig, och sedan stressat upp mig över att jag inte får något gjort på jobbet + att det är en massa andra grejer som måste fixas osv. Följdaktligen, eftersom jag för fyra år sedan sjukskrevs för utmattningsdepression och var sjukskriven i tre år, satte själva hjärnan hela systemet i en loop. En sorts kroppens frysning - system overload. Den interna processorn arbetar som fan men det som blir operationerna är oftast fel, snedvridet osv. Been there done that got the Prozac så att säga. Det var just vad som hände igår. Det som fick det hela att närma sig en psykisk blue screen of death var att en berättelse om en person i närheten och dennas dotter som hade symptom som jag kände igen både från min egen sjukdomstid men också från flera av de som jag hade som konfidenter under min tid som präst. Och min kropp reagerar våldsamt när jag ens närmar mig tankarna om mitt ämbete - fr a om jag tänker på om jag ska gå tillbaka till det.

Så - det är inga karpala tunnelsyndrom, ingen hoppande schizofrenitet eller hjärninfarkt utan adrenalin och noradrenalin som påverkar min kropp lite mer än andra som inte redan slagit ut vissa primära funktioner i signalsubstanssystemet.

Jag överlever. Det här också. Nu ska jag jobba :).

Fuckfuckfuckfuckfuckfuck! Jag kan inte styra några av mina fingrar - när jag vill rulla på scrollhjulet rör sig pekfingret åt sidan istället! Helvetehelvetehelvete!
Det är tillbaka. Skitskitskit! Vad ska jag göra?!

En man i svart

En man i svart.
Jag retirerar.
Mörkret i december.
Kylan som sliter
sönder märgen.
Jag kapitulerar.
Snön faller, smälter.
Min själ halkar mellan
de bara fläckarna av jord.
Inget liv. Bara ett tidsfördriv.
I väntan på något annat.
Mitt huvud sprängs i nanobitar.
Mitt huvud är det enda värdet.
Mitt personliga affärskritiska värde.
Jag kan inte tänka. Jag känner inte.
Existerar utan essensens mening.
Och jag drömmer om att förändra.
Att göra slut. Att sätta en skarpladdad
pistol mot tinningen.
En tusendels blixtljus.
Explosionen av ingenting.
Jag är inte rädd för döden längre.
Jag är bara för feg för att leva. Och viskningen
ur något frånvarande främmande nära
"Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö"
Vattnet är kallt. Jag fryser till is.
Giftet du gav mig verkar till slut.

Top dog

Jag var tvungen att fundera om det var första april redan när jag läste om TV3:s nya program "Top dog"...

Tolv hundar och deras engagerade ägare får gå i skolan, lära sig vad som krävs för att lyckas när det gäller lydnad och filmarbete för hundar och tävla om ett kontrakt för reklamfilm för "någonting hundrelaterat", säger Anders Knave, TV3:s programdirektör.

Vem ska de ha som domare? Lassie? Nu börjar verkligen idéerna ta slut...

Källa:
SvD: Hundar tävlar i TV3:s nya dokusåpa

Jag blev fundersam när HS skickade en länk från Hemnet fast det var bara ett billigt hus.

En väska mindre

Tänkte beställa en väska från USA till min nya jobbdator. $110 var ok för chefen. Så kollade jag frakten... $185... okej. Det blir ingen väska.
Det här är väl problemet med e-handeln. Priserna kan pressas stenhårt genom att e-handeln är effektiv men iom att logistiken är svindyr + att hela tullaridén är byggd utifrån pre-distanshandel...
Jag får helt enkelt ut och jaga en schysst laptop-väska... Nån som har en idé? Den ska kunna bära en 17" widescreen laptop och helst också eldosan. Och helst i Messenger-stuk.

Cheap Mondays i Borlänge

Cheap Mondays i Borlänge
Originally uploaded by N|..

Jag tror att Cheap Mondays storhetstid är över. Varför? Well - jag har sett dem på folk i Falun, och nu en tidig morgon på busshållplatsen i Borlänge.

Seminarium

Äntligen hemma!

Det har gått bra idag - ett bra seminarium. Bäst var Simon Anholt men också Teo Härén var en upplevelse. Interesting.org är en spännande organisation och hans förslag på "härarbete" är klockrent. Synd bara att ingen lyssnar på kreativa galningar förrän det är försent - hans tanke om att Sverige inte kan konkurrera med kunskap men med kreativitet och fr a att konkurrera om kreativa platser är superbt.




Bengt MagnussonLasse Bengtsson [tack JP för påpekandet] från TV4 var moderator (verkar som vi gillar TV4 här i stan - Ekdal var ju moderator på OmForm) och det är alltid trevligt att mingla med folk från branschen. Jag träffade Sara från Majolikadesign och det var trevligt, vi var på samma våglängd och det kan bli ett spännande tillskott i vårt nätverk helt klart!

Jag satt med JP som skrev för Aheaddalarna, och jag insåg att jag alltid ändå känner mig mest hemma med studenterna ändå.



Och träffade Mark från mitt gamla jobb, och de flesta från alla andra byråerna också. Riktigt trevligt.

En av talarna var en riktig modekatastrof...




Vi snackar rosa skjorta och en julröd blank slips med Nalle Puh... Det gjorde ont liksom...

Sen hämtade jag barnen hos några av deras kompisar och fick hem en son som har ont i magen. Stackarn.

Imorgon

Imorgon ska jag på seminarium hela eftermiddagen. Bland annat kommer Simon Anholt som jobbar med Nation Branding. På Tendensdagen lyssnade jag på honom och var helt fascinerad av honom. Helt utan slides eller andra hjälpmedel pratade han om place branding och han trollband på nåt sätt. Skön snubbe. Sen ska jag träffa Sara på Majolika Design. För övrigt kan man få en försmak av vår nya grafiska profil på vår hemsida: heimercompany.se

*suck*

En sak är säker. Bloggeriet är inte annorlunda än andra delar av livet. Exempelvis bör man inte kommentera om man inte tycker som alla andra - då anses man vara bråkmakare. Hej och hå. Demokratin bygger visserligen på att olika åsikter stöts mot varandra men well, när man råkar tycka att det är en smula överdrivet att reagera för vissa saker så blir man kallad både det ena och det andra. Och bloggägaren anser att det är jag som, trots att jag bara svarar på kritik, ställer till med bråk. Lek i sandlådan där alla tycker lika. Tjohej.

Roligast är ändå att jag blivit kallad "konservativ"...

För övrigt har jag fortfarande extrem huvudvärk och till på köpet glömde jag ta min medicin imorse. En kropp med bihåleinflammation och sug efter prozac-knark är inte att leka med...

Några nya bloggtips

Lite nya bloggtips:
♥ i'll grow back like a starfish - jag ramlade liksom över den, och jag gillar den stort. Korta texter nära huden.
♥ Batbuts egen värld - lätt galet ibland och fort går det. Liksom. Gillar - hårt.
♥ where have all the cowboys gone? ibland mycket vardag - ibland surrealism i kvadrat. Fantastiskt rolig.

Aj! Det är som om någon sitter inuti skallen och dunkar med en slägga samtidigt som någon dragit ett järnband runt huvudet och drar åt...
Det här är inte huvudvärk - det är tortyr.
PPT-mallarna fixade + en brevmall.
Får jag gå hem nu? Nej, just nej. Idémöte halv fyra...

Jag tog mig till jobbet. Det är en bedrift. Tack till Nasonex och Rinexin. Nu ska jag gå och hämta kaffe och sedan sätta mig och göra ppt-mallar eftersom jag är den enda på bygget som kan.

Klart till drabbning.





(angående min bihåleinflammation deluxe så är jag gammal allergiker och vi förstör våra bihålegångar vilket gör att det samlas snor långt uppe i alla hålrum i hela huvudet. Jag har att välja på att lida eller genomgå en operation som har 50 %-ig chans att lyckas)

Jag har fått bihåleinflammation deluxe.
Det är fan synd om mig.

Hej konsument!

Axner och Morian gör en På Stan.
Jag med.

Namn: TNWS (glöm att jag skriver ut hela mitt namn här...)

Senaste impulsköp: Jag har inte varit i närheten av en affär på länge... Tror att det var senaste numret av King.

Bästa promenad: Runt älven.

Äter lyxmiddag på: Lyxmiddag är numera att sitta runt bordet med familjen och äta hemgjord pizza. Senast var det dock middag på Sätrabrunn under spahelgen.

Favoritgata: Vintergatan.

Bästa förfestmusiken: 80-talsmusik om personerna är i samma ålder som mig.

Reser helst till: Reser helst inte alls faktiskt :)

En bra gå-bort-present: En flaska schysst whisky.

Favoritlyxartikel: En bra cigarr (och gärna en bra konjak).

Älsklingsljud: Mina barns andetag när de sover.

Senaste upptäckt i Stockholm: Att jag inte vill bo där.

Favoritgalleri: Persongalleriet i "Vita huset".

Favvosajter: bloglines.com, gmail.com och blogger.com.

Här bjuder jag mamma på middag: Jag bjuder inte min sk mamma på middag.

Fikar gärna på: Café Vi3 eller Kopparhatten.

Favortfärg: Svart.

Rockstjärna jag skulle vilja träffa: Jag är inte säker på att jag egentligen skulle vilja träffa någon av mina idoler. Men jag skulle kunna tänka mig att sitta ner med Bono eller Moby, dricka en kaffe med Jocke Berg och göra något barnförbjudet med Madonna ;)

Favvoskor: Det växlar numera. För var det Doc Martens utan konkurrens. Just nu är det mina boots.

Klädkonto per månad: Allt från 0 till flera tusen.

Mest överskattade affär: IKEA.

Mode jag aldrig vill se igen: Sjuttiotalskläderna och det värsta från åttiotalet - typ midjekorta kavajer och over-sized axelvaddar.

Bästa fyllekäket: Jag äter helst inte när jag är riktigt full.

Dansar helst till: Musik.

Senast gnolade: "Dom som försvann" med Kent.

Bästa diktsamlingen: "Jag!" - en samling med Majakovskijs dikter. Det finns liksom ingen annan som kommer upp i den klassen (och jag inser att jag ska vara försiktig med mitt ex av boken eftersom den inte längre finns tillgänglig).

Ett liv i dödsskuggan

Varför berör Micke D:s självmord så mycket? Någon undrar säkert eftersom jag postat minst lika mycket om det som om Greens anti-homouttalanden.

Det är av flera anledningar:

• Jag är uppväxt med en mor vars återkommande depressioner inneburit att jag bland annat fått förhindra henne att stoppa i sig tabletter, och sedan levt med skulden att vara den som drar ner henne. Först på senare år insåg jag att hon är svårt störd och att jag inte kan göra något annat än att skydda mig och min familj från henne (en insikt som flera psykologer vidimerat).

• Under ett helt år och sedan ett antal ferier jobbade jag på avdelning 92 på Västerås lasarett. En akutavdelning, låst med de svåraste fallen. Det var "hela havet stormar" mest hela tiden och under de år jag var där blev det bara värre och värre. Jag blev erbjuden att stanna kvar, få betald utbildning till skötare och hela konkarongen. Som tur var tackade jag för förtroendet men tackade nej eftersom året efter fick alla som inte varit anställda i sju år (!) sparken på grund av stora besparingar på psykvården.

• Eftersom jag levt i kretsar med många personer som mått dåligt har jag också haft många, alltför många, kompisar som försökt ta sitt liv och alltför många som lyckats. Det är en lång lista och varje gång har vi som varit kvar upplevt ett samhälleligt ointresse av att ta hand om psykiska problem. Jag har haft vänner inlagda på psyk och sett hur anhöriga mest skuffas undan. Jag har jobbat som ungdomspräst, med unga som haft djupa depressioner där psykiatrin förklarat det med "tonårsångest" och hänvisat till skolornas överhopade kuratorer.

• Själv har jag levt med en kronisk depression under många år som inneburit att jag umgåtts med tankar om självmord många gånger. Ingen har egentligen brytt sig om det. Jag har överlevt tack vare att jag själv växlat över depressionens energi till att jobba, aktivera mig. Och jag har skrivit. Jag har överlevt tack vare att jag är arbetsnarkoman.

• Depressionen fick fullt utspel när jag brände ut mig. Självmordstankarna var konstanta och jag hade planen klar för mig. Som tur var hade jag min samtalskontakt. Och kunde växla spår. Och fick tid att läka.

• Självmord finns alltid med som en möjlig utgång. Men idag har jag två barn. De ska inte behöva förlora sin pappa. Idag jobbar jag med det jag vill jobba med, och jag tror inte längre på Gud, vilket innebär att jag gjort mig av med en massa skuldkänslor.

Självklart har allt det här satt spår i mig. Och jag känner igen mig i beskrivningarna av Micke D. Det självdestruktiva, att växla över till en svart humor för att skydda sig själv. Numera accepterar jag min cyniska själ, och väljer att låta det hela vara. För min egen del har jag börjat att acceptera att jag aldrig kommer att bli fri från det här, utan jag måste lära mig att hantera det. Även mina legobitar börjar att falla på plats.

Redaktörn får svar på tal

En kommentator menade att trafiksäkerheten inte alls får speciellt mycket pengar. Cut your crap:

Varje år tar cirka 1 500 svenskar sitt liv.
- Hälften av alla självmord kan undvikas, säger självmordsforskaren Danuta Wasserman.

Tidigare var den vanligaste dödsorsaken för män mellan 15 och 45 år trafikolyckor. Nu är det självmord.
- Varje år läggs 70 miljoner kronor i forskningspengar på att utveckla trafiksäkerheten. Till att förhindra självmord läggs bara 2 miljoner kronor, säger Jan Beskow, läkare och självmordsexpert.

Källa:
EXPRESSEN.SE/Första sidan: Kan rädda 750 liv till

Liza ryter

Liza Marklund är heligt förbannad moderaterna och deras märkliga inställning till jämställdhetsfrågan:

Kristina Alvendal: Jag respekterar att man kan ha olika politiska ambitioner i arbetet för jämställdheten, men ta åtminstone reda på NÅNTING i frågan innan du öppnar truten igen.

Läs hennes lysande söndagskrönika: Liza Marklund: Hur står ni ut, högertjejer?

Mytomanin har fått ett ansikte

Ett uttryck: "when the shit hits the fan"...

Läs mer: Aftonbladet: Ren bluff, Runar

Ah!

Mästaren av one-liners har gjort det igen!

Att försöka få medierna att föra fram ett normalintelligent resonemang är lika svårt som att försöka få spontant oralsex av en nunna.

Läs hela på Stikkan Ljunggrens Bloggsida

Keyser Soze

Mycket film ikväll. Njöt av fx i "Pearl Harbor" och log åt flaggviftandet. Knäckte "De misstänkta" tidigt (nej jag har inte sett den tidigare).
Som vanligt försvann resten av familjen redan vid åtta - halv nio. Inklusive HS. Mina helgkvällar består mestadels av att sitta solokvist och glo på film, dricka whisky och läsa bloggar.
Vilket jävla eländigt liv egentligen.
Så fattar inte Hon-Som-Kallar-Sig-Min-Mor att hon är persona non grata på den här bloggen. Utan kikar in som den eländigt vidriga psyko hon är.
Stackars Batbut förstod inte vad det hela handlade om. Men jag är inte förbannad på henne. Jag är förbannad på en person som fött mig och sedan gjorde mitt liv till ett living hell. Och att jag inte förstod det förrän jag var 32. Att jag inte var skyldig utan faktiskt ett offer. Att jag inte ska behöva skämmas för att hon lagt sig naken med mig, från jag var sju år. Att det inte är jag som skapade tillfällen där jag fick vara substitut för en man. Det är inte mitt fel att jag inte fick vara liten, att jag inte kan förstå mig på andra män. Osv. Att hon konstant gav mig dåligt samvete och förklarade att jag skulle vara jävligt tacksam för att hon sett till att jag fått mat och kläder, trots att hon var ensamstående mor. Att hon numera väljer att skapa osanna rykten om mig på stan i Köping.
Hon är sjuk ja. Men fortfarande sitter hon i olika nämnder och senast jag hörde något så undervisade hon barn fortfarande. Hur många män, som begått övergrepp mot sina döttrar, hade fått vara kvar som lärare?
Jag är mest less på skiten. Hon är som en tejpbit som man försöker att skaka av sig men som man hela tiden misslyckas att bli av med.
Döendet inuti har tagit nya kliv. Jag är helt ärligt jävligt rädd för det. Rädd för att totalt kallna inuti, att förlora min själ. Rädd att låta allt gå i kras, det sista jag har som är beständigt. Vad blir kvar? Inget. Absolut ingenting.
Och detta intet är också en önskan, en chimär och som jag indirekt hela tiden sökt. Den gången jag står helt ensam. Då kan jag helt försvinna. Som en rökpuff som blandas upp i luften, som en droppe salt i ett hav.

Fuck you mom.
Jag vet att du går in här. Jag har koll på min statistik.
Sluta med det.
Annars tänker jag se till att alla som kommer hit via Köping.net blir utestängda.

Misstroende och PR

Tsunamirapporten visar att ett antal märkliga beslut gjordes inom den svenska regeringen. Självklart ska man ta omskrivningarna i media med en rejäl nypa salt men det hindrar inte att kommissionsrapporten ger svidande kritik av sittande regering.

Flera politiker menar att "det hjälper väl inte att sparka en minister" men missar att det är en symbolhandling. PR-mässigt borde GP nu ge Freivalds foten. Han behöver offra en eller flera ministrar om socialdemokraterna ska ha någon chans i valet nästa år.

Tsunamin är lika stor som Estonia. Det verkar svårt att förstå för regeringen. Om de blir ställda inför misstroendevotum kommer de säkert klara det med hjälp av sina stödpartier v och mp, men då hamna i en fullkomligt omöjlig situation där de blir fångar i extremistpartiernas händer. Regeringen förlorar all egen makt. Inför valet mellan att inte kunna föra sin egen politik eller att avgå borde GP lämna in regeringens avgångsansökan innan de blir ställda inför misstroendeomröstningen.

Micke D är död

Det berör mig djupt: EXPRESSEN.SE/Första sidan: Svullo hittad död och fr a just det som Gitte säger om psykvården. Återigen känner jag hur sjukt det egentligen är:
450-500 dör i trafiken varje år.
1500 tar livet av sig per år.
Hur mycket diskuteras om trafiksäkerhet gentemot psykvården?
Fy fan.

Endast en skugga av sitt forna jag

Men nu är du väl lite väl patetisk Linda Skugge? Eller lika jävla stockholmsincestuös som alla andra mediabloggare...
Det blir extra kul när man på andra ställen i din blogg kan läsa att du är extremt sugen på att vinna pris för bästa nydanare inom media... Du är liksom mediamänniskan i kvadrat.

I city jobbar ALLA med media. Och det är vidrigt.
På vårt gamla dagis på Karlavägen så gick Nils Petter Sundgrens barnbarn, de var farfar upp i dagen. Exakt samma ögon. Och samtliga föräldrar jobbade med media, film och reklam. Och alla hade våååååningar, minimalistiskt inredda.
Jag känner mig inte hemma bland såna människor.
Jag vill ha fleecejacka och leva inkognito.
Jag får panik av mediamänniskor som jämt talar med referenser och citerar Saturday night live, Office och Seinfeld. Jag har inte sett ett enda avsnitt av Saturday night live i hela mitt liv. Jag skiter i Saturday night live. Jag gillar inte Office.
Jag pratar hellre om valla, recept, barnen, sjukdomar, skogen, isen på sjöarna, om hundar och katter, om Ikeas öppettider, om huruvida Shop Express på Coop är bra eller inte.

Läs hela den oerhört sorgliga bloggpostningen av en person som totalt tappat distansen till sig själv: EXPRESSEN.SE Linda Skugge: Why Skogen?

Kvällen i bilder

Det hade hunnit bli mörkt när jag fick skjuts hem av La Bossa Nova. Vår nya logo lyses upp snyggt.



När jag var på Konsum hittade jag en klassiker - Cuba Cola från Guttsta bryggeri. Det är beläget i Kolsva - eller "Köshva" som man säger.



Snus såklart.



Bloggar att läsa.



Störtlopp på TV.

Fler problem för Green

Åke Green får fler problem. Nu är det de cancersjuka som är ute efter huvudet på pastorn:

-Han kränker dem som har cancer genom att få sjukdomen att framstå som någonting smutsigt. Att jämföra den värsta åsikten man har med något som nästan 300000 svenskar lever med och som jag själv har haft är inte något jag tycker en pastor bör göra. Det är som att sparka på dem som redan ligger ner.

Hur tänker Green ta sig ur det här? Och vad kommer en domstol välja att göra ifall Lungcancerföreningen Stödet väljer att stämma pastorn?


Källa:
Aftonbladet: Ett ögonblick Anders Jonasson

Going to campus

Min förra chef har fått en liten Leia.
Nu ska jag och digital media designern iväg och förklara hur verkligheten ser ut för ett gäng naiva dm-studenter.
Jag har ont i huvudet...

Bästa titeln

"Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes off" med Panic At The Disco

Jan - ett ärkepucko

Jan Rendle, 63, enligt uppgift vän till Persbrandt förklarar varför Micke P inte kan hålla tassarna borta från andra kvinnor:

- Jag vet inte om det jag hört stämmer. Men jag tycker att om en kvinna vet att Micke har en gravid tjej hemma, då är det dåligt av henne att lägga an på Micke.
Har han inget eget ansvar?
- Det är tjejerna som jagar honom. Det är väl lätt att frestas om det är snygga tjejer. Säg den kille som inte tar chansen om han får den, säger Jan Rendle.

Nej, just ja. Vi män är viljelösa våp som enbart tänker med kuken. Jan Rendle är en idiot.

Linda Skugge har skrivit en rätt bra däng-krönika:

Det pågår en stor familjetragedi mitt framför våra ögon men ingen verkar bry sig.

Helt jävla underbart gross!

Magnus skickar mig en helt insane animerad film: Supermunken. Crazy liksom :D

Fallande

Första december.

Man borde göra en bloggjulkalender.

Men jag orkar inte. Bränner en skiva med ny musik att stoppa in i jobbdatorn. Visserligen ligger den datorn en meter ifrån mig, men eftersom jag inte brydde mig om att ta med någon strömkabel hem så får det bli gammal god CD-R. För drygt att först ställa om nätverksinställningarna till trådlöst och sedan hoppas att batteriet lever tillräckligt länge för att plocka över sjuhundra mb alternativ pop.

Jag har läst en hel månads bloggar hos Foxy. Hon skriver... mycket... och samtidigt har jag letat upp den musik hon skriver om. Knäpp sak att göra - men lite kul. Jag behöver få nya impulser helt enkelt.

Jag ska försöka att gå till jobbet imorgon. Jag erbjöd mig att vara hemma med de sjuka barnen eftersom HS ska gå upp i tid imorgon, och som vanligt lyckades det hela utvecklas till ännu ett världskrig. Terrorprinsessan har fortfarande feber och nu börjar Solstickan sjukna till så pass att han varit hemma idag. Hans dag har dock varit synnerligen kreativ, vilket innebär att jag har sällskap av ett antal fantasifulla Bionicle-skapelser som han ställt på soffbordet.

Jag håller på att få slut på medicin. Oerhört vältajmat så här inför jul. Den läkare som jag träffade i början av sommaren vill träffas innan han skriver ut mer prozac dvs. han vill att jag ska punga ut med femhundra spänn till bara för att han på fem minuter ska skriva ut ett recept. Vilket i sin tur lär gå på minst femtonhundra eftersom mitt frikort inte fyllts upp ännu.

Undrar om folk fattar hur jävla dyrt det är att vara deprimerad?

Kom på mig själv att tycka det var riktigt trevligt att prata med min farsa idag. Jag är uppriktigt glad för hans skull när det gäller hans utställning i Paris. Jag kanske håller på att sluta fred med honom - och med mig själv. Efter alla dessa år. Det kan aldrig bli helt - när jag berättade om Terrorprinsessans nattliga sång- och visselarior så sa han "men sån var väl inte du" och jag tänkte stilla "det är mycket du inte har brytt dig om att veta om mig genom åren käre far".

Firefox 1.5 fungerar klockrent. Jag saknar en vettig sökfunktion på min egen Blogspot-blog. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är verkligen på väg ner igen. Fallande. Dödskuggan.