Deep|edition # 20051221






Inser nu

Hoppet är ändå det sista som överger den som drunknar. Även om det ser illa ut. Jag har insett en massa saker - och hon har rätt i många saker:
- jag har varit en jävla egoist
- jag har varit på väg bort länge
- jag har inte tagit ansvar

men nu. När det är försent så inser jag hur mycket hon betyder för mig. Patetiskt att man måste totalt falla för att inse vad man har.

Jag har jagat det jag har saknat snarare än att värdera det jag äger. Det är rätt korkat egentligen. Och nu förlorar jag också det som jag har haft.

En lång natt har det varit. Jag kräktes imorse av all ångest, all ilska över mig själv. I lördags sa jag saker jag inte borde sagt, saker som jag innerst inne egentligen är mest rädd för. Men jag sa dem - och nu är det kyla. Jag bor kvar på nåder över jul.

Och jag önskar jag kunde trolla. Jag har till och med bett till Gud, den Gud som jag lämnat. Jag vill vara kvar nu. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna vara utan mina barn, om så varannan vecka eller varannan helg. Jag förstår det inte. Deras kramar, deras varande. Jag har gömt mig bakom allt annat och missat allt det här.

Hur jävla korkad får man bli innan man förverkat sin rätt att existera?

Kroppen darrar av spänning och ångest. Yrsel och magen krampar.

Jag älskar henne. Det inser jag nu. Varför insåg jag inte det förut?









15 Kommentarer:

Anonymous somebody.

"Man vet inte vad man har förrän man förlorat det".

21 december, 2005 12:40

 
Anonymous AP

Det är tyngst just i ögonblicket, du ser absolut bara det du förlorar.
Senare kommer du också se det du vinner.
Förlorar och vinner, det låter som ett spel, det är det såklart inte, det är livet, som för så många.
Du har levt så länge utan ömhet och närhet att du faktiskt tror att livet är ok så, det är det inte.
Överlev julen...mer kan du inte hoppas på just nu...och det blir ljusare sen, jag lovar !!

21 december, 2005 12:47

 
Blogger PW

Jadu, man är inte mer än människa och gör därför korkade saker gång på gång. det vet jag av egen erfarenhet... Desutom så är det ju mycket lättare att längta efter det man inte har istället för att njuta av det man redan har, på gott och på ont förstås.

21 december, 2005 13:05

 
Blogger maleandro

Men förstår hon inte om du förklarar???? Kärlek kan ju inte bara dö så där.....ngt måste ju finnas kvar även ifall du sagt dumma saker.....

21 december, 2005 13:08

 
Blogger crrly

Skriv till henne, så som du skriver här... Ditt senaste inlägg. Ni måste båda kämpa, och göra det tillsammans, kommunicera, massor, inte gömma er i egna tankar och grubblerier. Du har ju insett en hel massa nu, förhoppningsvis kan du bevisa det också.

KRAM.

21 december, 2005 13:42

 
Anonymous Kontempleraren

ap skrev ungefär vad jag tänkte.
Men det kan ju tyvärr vara svårt att tro på, eller se som någon tröst just nu när det suger som mest.
Hoppas den värsta ångesten släpper och det känns mindre mörkt så snart som möjligt ändå. Eller ännu bättre - Att det som verkar omöjligt sker, och att allt ordnar sig.

21 december, 2005 13:54

 
Anonymous Bejcon

Ibland är det bara så att man måste köra huvudet i betongväggen med full kraft, för att få tankeloberna i hjärnbarken att hoppa rätt igen. Vem har inte erfarenhet av det?! Huvudsaken är att man liksom du lär av sitt misstag. Med den nyfunna och smärtande kunskapen finns alla möjligheter att få skutan på rätt köl igen...om man anväder den ödmjukt och ärligt. Du fixar det...!

21 december, 2005 14:28

 
Anonymous Helene N

Idag är årets mörkaste dag. Men imorrn vänder det. Jag hoppas det kommer att vända för dig med. Jag hoppas att det kan finnas kärlek kvar och att ni kan reda ut detta.

21 december, 2005 16:33

 
Blogger neonglitter

Jag hoppas verkligen att allt blir bra! Ok, jag känner dig egentligen inte och jag är fruktanvärt romantisk- och jag vill verkligen att det ska bli bra mellan er!

21 december, 2005 19:12

 
Blogger louisep

Vad man än säger så blir det en risk att man bara klappar dig på axeln. Jag har varit där, fast i rollen som jag antar att din kärlek har. Det var så vidrigt att det ska jag inte upprepa här. Men jag har aldrig hatat så rent och kallt.

Ärlighet vann till slut. Bara ärlighet. Inget annat, men ändå att kärleken doldes där under (hatet)ett ton av sårad stolthet och sargad självkänsla.

Klarar du ärligheten. Klarar du att visa ångesten. Den gör nämligen ingen nytta under din egen hud. Då gör du vad du kan. Det är allt man kan. Det är förbannat mycket. Det är en kamp där just det där med att vända andra kinden till aldrig blir så konkret.

Det är du skyldig om du känner som du gör. Jag klappar dig inte på axeln och inga ord i världen duger egentligen.

21 december, 2005 21:21

 
Blogger SANDRA

*kram*

21 december, 2005 21:49

 
Anonymous Mata Hari

Jag undrar bara - är du verkligen säker på det där med älskar? Är det inte bara separationsångest??
*kramar hårt*

21 december, 2005 21:50

 
Blogger Mollan

Tänker på dig.

22 december, 2005 11:46

 
Anonymous Nina

Hoppas det går bra för dig och din familj vare sig ni bryter upp eller ej. Det kanske blir till det bästa ändå till slut. Kram!

22 december, 2005 15:58

 
Blogger Batbut

För att skapa närhet med någon måste man våga att släppa någon nära. Och visa sig naken, hudlös. Gör man inte det i ett förhållande så sårar man, oavsett vilka avsikter man har. Även om det kanske är för sent, kan Din ärlighet i dagsläget bädda för en bättre relation i framtiden.
Oavsett hur det blir, hoppas jag att ni kan ha en dialog som är ärlig och öppen. Och att ni tar er igenom det här som starkare människor, utan att såra varandra ytterligare. Håller tummarna!

22 december, 2005 16:21

 

Skicka en kommentar