Deep|edition # 20051217






Två unga människor

Två unga människor tog varandra i hand. Några sista ord om kärlek. Sen sprang de när de hörde ljudet. Ljudet av befrielse. Tåget närmar sig Borlänge. Efter en kurva står de på spåret. Tåget bromsar. Två unga liv är borta.
Jag säger det igen: orden om hur viktiga unga är klingar falskt. Enligt NASP tog 153 unga (10-24 år) livet av sig 2002. Politiker menar att självmorden blir färre - vilket de menar visar att det inte är någon fara att än mer dra ner på social och psykologisk hjälp. Att alla siffror visar en oerhört stark ökning bland unga: bland unga män (15-24 år) har ökningen varit 27 % säkra och 77 % för osäkra (sannolikheten för olycka är lägre än medvetet självmord) självmord. Bland flickor har de säkra självmorden sjunkit med 20 % men andelen osäkra självmord har ökat med hela 111 %!
Åter till de två unga som valde att ta livet av sig för några dagar sedan. Min kropp reagerar på allt som händer, på att jag både är glad att inte längre vara ungdomspräst - att jobba med sånt här är oerhört hårt. Samtidigt är det någonting djupt inuti som river och sliter. Mitt omedvetna ställer in sig, startar tänk runt hur man möter det här.









3 Kommentarer:

Blogger Batbut

Jag förstår inte var alla vuxna finns. Alla vuxna runt dessa människor, som borde se och förstå signalerna. Eller märker man inte det? Att någon mår så dåligt att de kommer ta sitt liv? Min mor gjorde det och jag visste att det skulle hända. Det var bara en tidsfråga. Är det annorlunda med barn? Ser man inte när de mår dåligt?

17 december, 2005 11:58

 
Anonymous Anonym

jag blev så ledsen när jag läste det - att välja att göra så... någon måste ju ha märkt något. Eller så har de döljt det så väl så inte ens föräldrarna visste hur det var. Det finns ju de som gör så också...
tragiskt är det i vilket fall - och som batbut säger - var är alla vuxna som bör finnas och se?

17 december, 2005 12:00

 
Anonymous Anonym

Jag tror inte alls att det är så lätt att se att någon verkligen vill ta sitt liv. Framförallt så är det svårt att veta hur och när det är tid eller önskvärt att ingripa.

Jag ställer mig mycker kritisk till kvällstidningarna och de som hakar på den här nyheten. Jag tycker att det ska talas öppet om självmord. Men jag är tveksam till att stora rubriker, här med "romantisk" inriktning är rätt väg.

Vem tänker smittoeffekterna"?

Åsa, zyrenna@zyrenna.com, http://zyrenna.webblogg.se

17 december, 2005 22:25

 

Skicka en kommentar