Den blå känslan sitter kvar

Den blå känslan sitter kvar.

Vaknade 4.20 inatt och insåg att jag vaknat av den tomma känslan i bröstet. Bytte säng till en som inte var fylld av sparkande Terrorprinsessa. Imorse var själen fortfarande sådär av blå känsla.

Nedkänsla. Tårkänslan.

Gick upp och duschade, funderade över vilka sätt som skulle vara enklast att lösa morgonens logistiska problem med. Det slutade med att jag tog bilen. Och nu har jag nyss kommit till byrån efter ett möte med aheaddalarna.se-redaktionen. Skjutsade Jess ner på stan - det regnar kallt blött regn.

Jag önskar att jag fick ha den här helgen för mig själv. Jag skulle behöva "grinda" lite tankar. Men sånt kan jag bara önska.

Jag önskar att jag kunde gråta. På riktigt. Inte bara inuti.

Ett koppel idémöten/internmöten resten av dagen. Jag känner mig inte speciellt kreativ. Inte för fem öre faktiskt.

Thought-smashing. Soul-bashing. Jag saknar någon.