Deep|edition # 20051016






Jag måste gå nu

Under täcket. Idag är en sån dag. Jag skulle helst ligga under täcket och gömma mig för resten av världen. Solen hånskrattar från en klarblå himmel. Jag måste ge mig ut och bygga klart loftet, flytta upp alla jävla lådor, vaggan, provdockor, cases och snowracers så att bilen går in.

M å s t e. Ett ord jag lovade mig själv att förbanna, fördöma och utrangera från min vokabulär. Det gick inte så bra.

Jag mår illa av den gråt som aldrig kommer fram. Tårar som aldrig får rinna och svalka en överhettad själ. Kroppen är fylld av oroliga bubblor av ångest, som kolsyra i varje åder. Jag vet inte varför. Mer än att meningslösheten i allt knackar på.

Gårdagen bestod i utflykt med familj och svärföräldrar. Och provköra svärmors nya C3. Först till Falun och visning av byrån för svärisarna, lite shopping på designgatan (Kärringen Mot Strömmen och Kuckelikana). Sedan lång färd mot Torsång, under vilken jag höll på att somna när jag körde och det var bara försynen, turen eller min egen omedvetna livskraft som förhindrade att vi tog diket. Fika på Torsångs café och prat med Sara som tagit över det från mor och far sin. Svärmor och Sara har jobbat ihop förut. Jag släppte av HS och Terrorprinsessan hemmavid och åkte vidare till Jet och ICA Maxi. När jag kom hem med tacoskal och annat för kvällen visade det sig att svärföräldrarna skulle stanna på mat och jag fick åka och komplettera på Konsum.

Sagan om ringen på fyran. Jag har sett den tre gånger. Den är vacker - den är värd att se flera gånger för att se de vackra avsnitten. Jag drack två GT. När HS varit uppe hos Solstickan en sväng kom hon ner och med sin normala aversionsfyllda röst:
"Och du dricker bara sprit."
Kan nån förklara för mig varför jag stannar kvar? Varför är jag så jävla dumenvis? Allt jag gör är fel och gör jag ingenting är det också fel. Och på grund av det förlorar jag så många vackra saker, så många vackra människor som försvinner.

Nej, jag hatar henne inte. Jag hatar mig själv. Och det är jag så van vid att det är någon sorts livsgnista i sig själv. En sorts surrealistisk negativ livskraft i det konstanta självhatet. Det som skrämmer mig är att det ska smitta av sig på mina barn - att de ska ärva min självdestruktivitet.

Jag gräver igen. En grav åt mig själv. Djupare och längre in i jordens mitt. Jag rör mig åter i utkanterna av mitt Wasteland, där jag kan vara ensam utan att beröras av ondska i människoform. Människor - jag tycker inte om människor.

Och nu är min tid över. HS kommer in och ger det onda ögat, inlindat i "snällfluff". Jag måste gå nu.









9 Kommentarer:

Anonymous Helene N

Men hallååååå! Det låter inte alls som om du borde dricka sprit! I mina öron låter det som väldigt självdestruktivt. Och när någon dig närstående fäller en sådan kommentar, då är det allvarligt.

Ursäkta mig, och hoppas du inte bojkottar min blogg eller blockerar mig eller så nu. Men varningsklockor ringer här. Hör du? Dingeling, dingeling!!

16 oktober, 2005 13:08

 
Anonymous Någon bara.

Lördag kväll och man tar sig ett par glas. Självdestruktivt? Tycker inte att det ringer några varningsklockor på grund av det.

Jag har levt med en alkoholist i 19 år. En sådan sak som att ta sig ett par glas en lördag kväll innebär inte att man är på väg åt helt fel håll. Trots allt.

Kunde inte hålla tyst. Var tvungen att få det sagt.

Jag drack en flaska vin mitt i veckan ett tag sedan. Ringer det varningsklockor på grund av det? Nej. Inte om man vet att det innan dess var ett halvår sedan jag överhuvudtaget drack alkohol.

Tycker att det dras lite väl förhastade slutsatser här. På grund av en sådan sak. Men det är bara min åsikt. Förstås.

16 oktober, 2005 13:26

 
Anonymous Helene N

Nej, ett par glas en lördagskväll gör dig inte till alkoholist. Det jag reagerade på var
"...kom hon ner och med sin normala aversionsfyllda röst:
"Och du dricker bara sprit."

Men jag borde inte skrivit som jag gjorde, det var ju att döma på förhand. Förlåt. Jag tar tillbaka och ska inte låta min medberoende reptilhjärna lägga sig i igen.

Och skulle jag mot förmodan ha något mer att säga i saken så blir det i ett privat mail ...

16 oktober, 2005 13:41

 
Blogger deep|ed

ReHeleneN: Hon skulle sagt det om det så var att det var det första jag drack på två år... Handlar inte om någon oro utan behov av kontroll.

16 oktober, 2005 13:56

 
Blogger deep|ed

Och jag är självdestruktiv ja. Det är inget nytt. Men jag har inte något behov av att missbruka flera saker samtidigt - numera är det enbart arbete som ger mig de kickar jag söker.

16 oktober, 2005 13:57

 
Blogger Mollan

Det skär inombords. Ont. Känner igen mig i dig, ofantligt. Det är så mycket som är så svårt. Så många måsten. Så många, och de måsten som är bra för den egna personen hamnar längst ner.

Sen blir jag förbannad. Varför ska det vara så? Varför kan man inte släppa alla andras måsten och sätta sig själv i första rummet? Ja, undantaget barnen. De ska alltid finnas med där. Men om inte du mår bra, mår inte heller dina barn bra. Klart som fan att de påverkas! De läser av dina sinnen med sina utvecklade spröt.

Ge dig ut i skogen. Ta med dig den sköraste musiken i lurarna. Gråt människa! Ut med det! Någonstans måste du bara börja. Och ja... Jag också.

16 oktober, 2005 15:51

 
Anonymous AP

Ge upp...släpp taget och gå !
För dig själv, för dina barns skull. Detta liv och sen...inget mer... lev nu... skjut inte upp det längre.
Som du själv säger; tänk på allt det vackra du går miste om.

16 oktober, 2005 18:26

 
Blogger lux

är det något utöver barnen och det faktum att det är svårt att ta utsteg som gör att du stannar?

16 oktober, 2005 22:20

 
Blogger deep|ed

ReLux: Nej. Det räcker ganska bra det...

16 oktober, 2005 22:54

 

Skicka en kommentar