Fallande

Första december.

Man borde göra en bloggjulkalender.

Men jag orkar inte. Bränner en skiva med ny musik att stoppa in i jobbdatorn. Visserligen ligger den datorn en meter ifrån mig, men eftersom jag inte brydde mig om att ta med någon strömkabel hem så får det bli gammal god CD-R. För drygt att först ställa om nätverksinställningarna till trådlöst och sedan hoppas att batteriet lever tillräckligt länge för att plocka över sjuhundra mb alternativ pop.

Jag har läst en hel månads bloggar hos Foxy. Hon skriver... mycket... och samtidigt har jag letat upp den musik hon skriver om. Knäpp sak att göra - men lite kul. Jag behöver få nya impulser helt enkelt.

Jag ska försöka att gå till jobbet imorgon. Jag erbjöd mig att vara hemma med de sjuka barnen eftersom HS ska gå upp i tid imorgon, och som vanligt lyckades det hela utvecklas till ännu ett världskrig. Terrorprinsessan har fortfarande feber och nu börjar Solstickan sjukna till så pass att han varit hemma idag. Hans dag har dock varit synnerligen kreativ, vilket innebär att jag har sällskap av ett antal fantasifulla Bionicle-skapelser som han ställt på soffbordet.

Jag håller på att få slut på medicin. Oerhört vältajmat så här inför jul. Den läkare som jag träffade i början av sommaren vill träffas innan han skriver ut mer prozac dvs. han vill att jag ska punga ut med femhundra spänn till bara för att han på fem minuter ska skriva ut ett recept. Vilket i sin tur lär gå på minst femtonhundra eftersom mitt frikort inte fyllts upp ännu.

Undrar om folk fattar hur jävla dyrt det är att vara deprimerad?

Kom på mig själv att tycka det var riktigt trevligt att prata med min farsa idag. Jag är uppriktigt glad för hans skull när det gäller hans utställning i Paris. Jag kanske håller på att sluta fred med honom - och med mig själv. Efter alla dessa år. Det kan aldrig bli helt - när jag berättade om Terrorprinsessans nattliga sång- och visselarior så sa han "men sån var väl inte du" och jag tänkte stilla "det är mycket du inte har brytt dig om att veta om mig genom åren käre far".

Firefox 1.5 fungerar klockrent. Jag saknar en vettig sökfunktion på min egen Blogspot-blog. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är verkligen på väg ner igen. Fallande. Dödskuggan.