Då dör man lite
Händer det inget i mitt liv? Jodå, har bara inte känt någon inspiration att skriva om det. Känns liksom lite som om jag skrivit klart för nu. Reklam är roligt igen, Bold känns fräscht igen och Researcher känns roligt. Igen.
Jobbet rullar på. Texten till broschyren är äntligen klar - många saker fram och tillbaka och jag har nästan misströstat. Nu jobbar jag med ett koncept.
HS har varit sjuk ett par dagar. Hemma från jobbet. Renaulten är livskvalitet - det innebär att jag kan ta barnen och lämna dem på dagis och lekis, hämta Solstickan hos kompisar och ändå inte behöva passa en massa bussar.
Förutom att vi äntligen fått in ett jobb i Resumé fick jag idag hälsning från en marknadschef på ett jättestort företag (vi snackar internationell standard ok?) som gillade Researcher. "Mycket matnyttigt på den." Guess who's proud?
RTs egen hockeybockey-turnering börjar bli planerad. Jag är boss för den kommitén. Lunch imorgon. Det ska nog gå vägen det med.
När vi klivit ur bilen, efter att jag hämtat Solstickan hos en kompis och han åkt i framsätet hem så stannade han, vände sig om mot mig och sa:
"Pappa? Vet du en sak?"
"Nej, vännen."
"Jag älskar dig."
Då dör man lite av kärlek.
Andra bloggar om: barn, kärlek, bil, vardag, reklam
3 Kommentarer:
Åh, vilket sötnos! Fick en liknande kommentar från mitt underbarn igår. Det gör det liksom värt det alltihop - vaknätter, trotskrångel, ursinnesutbrott... Fast om sin far sade hon "Pappa är en åsna" *hehe* (fast "mamma är en häst" åtföljde den kommentaren, vilket väl tog udden av åsneriet lite).
20 januari, 2006 08:45
Jag vill också ha en sån! (unge)
Grattis till berömmet!
20 januari, 2006 12:23
Sådana dagar är bra att ha. Gör att man tar sig igenom den grå vardagen! Kärlek från barnet och beröm för jobbet. Couldn't be better!
20 januari, 2006 22:21
Skicka en kommentar