Igenkänning
Petra skriver ett brev till en man: En kärlek som aldrig var. Till den man som valde att inte vara hennes pappa. Det är oerhört gripande och jag kan många gånger känna igen mig - både när det gäller min far och numera också när det gäller min mor. För hur överlever man något sådant här?
så om jag ber dig att inte försöka ordna sammanträffande med XXXX (d v s jag, reds anmärkning)hoppas jag att du respekterar det. Det är inte så lätt för mig. Jag har ett nytt liv nu i vilket XXXX inte ingår”.
Petra gjorde det. Och eftersom jag "nät"-känt henne i många år så vet jag också att hon är en fantastisk person med oerhörd mängd värme och kärlek till personer i sin omgivning, oavsett om den är analog eller digital.
Neonglitter skriver om livet och döden. Sådär rakt av - så att man känner det i märgen: Hur hade det blivit?
post av deeped @ 23:20
1 Kommentarer:
Tja...i mitt fall handlade det om att välja att inte bli bitter men att samtidigt välja att tala om precis allt för honom - vad han gjort och hur det påverkat mig. Nu är jag FRI för första gången i mitt liv. Jag tänker sällan på honom och när jag gör det är det utan bitterhet. Jag tycker fortfarande han är feg och bekväm och egocentrisk - men jag låter det inte påverka mig. Helt ärligt tror jag det påverkar HONOM fan så mycket mer. ;)
03 januari, 2006 09:14
Skicka en kommentar