Deep|edition # 20051230






Att bli mer vuxen

Snart nyår.

Idag har jag startat ett annat liv - jag ska köra bil till jobbet nästa vecka. Ännu ett steg till att äntligen settle down och våga bli vuxen. Man kan ju tycka att jag borde lyckats bli det - jag är ju faktiskt 35. Och jag har släppt många käpphästar: skaffat barn, köpt hus och nu - skaffat en andrabil. Och inget av dessa saker ångrar jag någonsin. Det är inte farligt att bli vuxen men man måste nog försöka hitta rätt perspektiv.

Måste gå och lägga mig lite tidigare än två inatt. Sitter i pyjamasbyxor och t-shirt sedan jag kom in från snön. Jag har skottat hela garageplanen och hela allmänna gången till brevlådorna. Ny bra snösläde och känslan av att "visst det är inte så jävla kul men so what" istället för att bli stressad av att det tar tid.

Imorgon förmiddag ska jag hem till La Bossa Nova och försöka ordna till deras trådlösa nätverk. Första-jacket är ett helvete. Sen åker jag ner till Bolaget och köper en bra flaska vin till de vi ska bo hos i helgen. Vi ska på bröllop. Min äldsta kompis som jag har kontakt med - vi har känt varandra sedan början av åttiotalet och HS lärde känna henne genom mig redan '89. Jag borde skrivit ett tal men senaste veckorna har varit osäkra - osäkra på om det känns rätt att prata om allt som varit och som till 90 % inbegriper mitt och HS förhållande och osäker på om jag ens skulle kunna åka med, beroende på vilken väg vi valde att gå med vårt förhållande.

Det går bättre och bättre. Jag tror att vi kommer att klara av det här. Det har varit en viktig resa för mig - många viktiga insikter om vad som är värdefullt och vad som bara är chimärer. Jag har jagat något som var mer en dröm om ett mindre vuxenlikt liv. Men kärlek är allvarligt - kärlek är vuxenliv per se. Och allt som varit, att jag uttalade vad jag känt så länge - full och dum i huvudet - innebar att jag också insåg hur fel den känslan ändå varit. Eller snarare - att den byggt på felaktiga utgångspunkter.

Vi har pratat. Och fr a har vi lovat varandra att fortsätta prata mer än förut. Och jag har lovat att ta mer ansvar för saker, samtidigt som HS lovat att våga släppa sin kontroll över en massa grejer. Jag har sagt vad jag känt men också vad jag känner - och även om hon inte kan säga det så tror jag att hon håller på att återerövra kärleken till mig igen. Och jag har inte sett det på flera år - men hon är vacker. Hon är fortfarande lika vacker - även om det är på ett annat, mer vuxet sätt - som när jag såg henne första gången 1989. Och jag älskar hennes intellekt, älskar hennes oerhörda värme och jag är trygg. För mig är det viktigt - att känna tryggheten. Det må låta tråkigt men jag byter ut passionen mot tryggheten vilken dag i veckan - jag har insett det nu. Jag är stolt över vår familj.

Hon är den person jag vill bli gammal med. Det är en mäktig känsla att bolstra in djupast i hjärtat. Hon är den person som jag vill åldras med. Vilket innebär att jag vill åldras. Det i sig är nytt. Och hon är min - den J som jag älskat så många år. Det är så. Jag visste inte förut - nu vet jag sannerligen.



Andra bloggar om: , ,









13 Kommentarer:

Blogger MB

Nu blir jag glad :-))

30 december, 2005 01:22

 
Anonymous Anonym

Det värmer i själen att läsa.
Jag är verkligen glad för din skull.
Visserligen samtidigt en gnutta avundsjuk eftersom jag vet att jag själv inte kommer att kunna hitta tillbaka till kärleken.
Men mest så är jag glad.
Skönt! :)

30 december, 2005 01:56

 
Anonymous Anonym

Men finns det nåt bättre än att vara vuxen? Ända sen jag var liten har jag längtat efter att bli vuxen och sen 18-årsdagen varit ständigt glad att jag ÄR vuxen! Man bestämmer SJÄLV! Det är så skönt! Allt man gör gör man av egen fri vilja! Om man inte vill ha folk hemma har man inte det.Om man vill ha det har man det, it´s lovely helt enkelt! Herregud att inte vara vuxen...*rys* what a nightmare.

Skönt att det verkar lösa sig med livet o familjen för dig, pratning brukar leda framåt :)Och kan man prata kan man göra annat också.

30 december, 2005 04:40

 
Blogger schmut

jag tycker det blir lättare att älska, respektera den man älskar och acceptera förhållandet ju längre man varit ihopa. jag trodde alltid det skulle vara tvärtom.. men det är lättare att bli nyförälskad i en och samma person ju längre man har älskat dem.

30 december, 2005 05:58

 
Blogger Petra

*ler* Jag ser att vi återigen tangerat samma ämne när vi skrivit. Lite roligt med tanke på att jag ju nämnde dig och det du skrev då, 2002. ;) Jag hoppas du kan känna den där ron framöver, hitta förmågan att VILA i förhållandet istället för att jaga "kickar". JAG tror det är enda sättet att skapa ett lyckligt förhållande.

30 december, 2005 09:09

 
Anonymous Anonym

*håller tummarna för att det ordnar sig*

30 december, 2005 09:24

 
Blogger Helena

Gott nytt år! Det låter onekligen som att du har just ett sådant framför dig. Jag är jätteglad för din och din familjs skull, så gott nytt! Igen =)

30 december, 2005 10:36

 
Anonymous Anonym

Känner sååå igen mig och har skrivit om det hos mig oxå,

Kommer du ihåg mig, då? Vi pluggade ihop men jag jobbar oxå med annat nu...

30 december, 2005 19:12

 
Blogger Batbut

Good for you! Båda! Grattis och lycka till!

30 december, 2005 20:13

 
Blogger crrly

Känner igen mig och känslorna... Det måste vara en del av att Vara Vuxen: att verkligen vila i sitt förhållandet, att ta till sig tryggheten, att älska lugnt och som sagt inte jaga kickar, inte bli frustrerad av att den vilda passionen kanske försvinner eller dämpas, åtminstone då och då. Istället vara lycklig över det man har, och kämpa och slåss för att få behålla det.

Jag är så glad för er skull. Skriv ett kärleksbrev till henne och använd många av de ord du har använt i detta inlägg.

KRAM!

30 december, 2005 23:11

 
Anonymous Anonym

Å vad skönt att läsa detta! Det verkar som du har mognat till lite!
Och ni har kanske hittat en annan fas i ert förhållande?
Bara att gratulera, det låter väldigt bra.

31 december, 2005 11:44

 
Anonymous Anonym

Otroligt vackert skrivet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag hoppas att jag också känner så stort en dag. Lycka till med allt och god fortsättning! :)

02 januari, 2006 18:32

 
Anonymous Anonym

Jag blir också lycklig när jag läser Ditt inlägg.
Jag var i desperat behov av att läsa att det finns människor som hittar tillbaka till varandra.
Min make har tappat kärleken till mig säger han - han får ingen "kick" när han ser mig. Han attraheras av mig och tycker att jag är vacker - men han känner sig tom i hjärtat.

Jag har lärt mig så mycket av detta på bara några få dagar - vad jag har gjort för fel - och jag vill verkligen inte skiljas. Jag vill börja om på nytt. Men om kärleken aldrig kommer tillbaka?

I vilket fall är jag glad för att jag fick läsa Ditt inlägg. Lycka till! Och jag hoppas att jag kan få skriva ett lika lyckligt inlägg någon dag inom en snar framtid.

10 maj, 2006 08:43

 

Skicka en kommentar