Lite mediaetik så här på eftermiddagen

Surkarten Hans Bergström skriver om mediaetik. I vad som närmast kan liknas med en drapa från en svunnen medial värld försöker han att hänge sig åt ett nytt krav på sanning+relevans. Jag är fullkomligt ointresserad av hans nedsabling av Skugge (vilket hon anser vara en fjäder i hatten) utan mer Hans/hans (!) försök att snäva in pressetiken genom att göra relevans till en grundläggande faktor i bedömningen av vad som är "i allmänhetens intresse".

Själv hittade jag för några dagar sedan min etikuppsats "Plikten att publicera" som jag aldrig hann lägga fram 1996. Den lider delvis av ålder, då mediavärlden de senaste tio åren förändrats snabbare än någon gång tidigare och delvis av en viss ofokusering. Men många delar är fortfarande oerhört relevanta och just prima-facieplikten "allmänhetens rätt att veta" går jag grundligt igenom. (Tyvärr är det enda exemplaret en draft som ligger på mitt sängbord och jag har som plan att skriva rent den och lägga till en "tio år efter" del).

Problemet med Hans Bergströms syn är helt enkelt att han anser att medierna har två krav - plikter: att berätta sanningen och att inte berätta den sanning som (av medierna) inte anses relevant. Det Bergström gör är att kritisera kvällstidningarna för saker och samtidigt säga att det de gör är enligt de två plikterna. För genom att lägga till ett krav på definition av relevans ger han media ett mer subjektivt spelrum. Det innebär att media kan säga sanningen (som många gånger är subjektiv, fr a när det gäller åsikter och saker som hänt utan fullständig medial bevakning) men endast berätta de sanningar som är relevanta för allmänheten. I den kontext Bergström diskuterar saken må det vara vettigt att diskutera relevans - när det gäller Persbrandt och liknande - men när det gäller en generell och grundläggande mediaetik skapar han snarare en öppning för just sådana saker.

En vettig etisk ståndpunkt vore snarare vara att säga att media ska publicera de sanningar som är i allmänhetens intresse, dvs. det som allmänheten behöver veta för att göra fullgoda demokratiska val, känna och förstå sin omvärld och i allmänhet anse sig och anses som välinformerade. Det innebär i sig att man utgår från premisser och därmed väljer vad som ska publiceras. Men att som Bergström anse att definierad relevans ska ske utan premisser innebär att man förlorar orienteringen.

Enkelt uttryckt: Hans Bergström skapar en etik som slår tillbaka mot den goda intentionen och skapar förutsättningar för just det som etiken skulle precisera som felaktigt.