Deep|edition # 20060314






Piece of work

Mina föräldrar är sannerligen speciella. Min morsa har jag ingen kontakt med. Det är mitt eget val eftersom hon är galen och rejält borderlinesjuk. Min farsa hade jag ingen kontakt med i elva år förrän jag valde att ringa och berätta att han skulle bli farfar. De gångna sju åren har den kontakten varit relativt sporadisk men ändå trevande.

Nu ska han ställa ut sina tavlor i Paris. Eftersom jag och HS varit dåliga på att åka iväg på semestrar och sånt tänkte vi att en weekend i Paris vore perfekt, samtidigt som han ställer ut sina tavlor. Så jag mailade iväg en fråga om när det var exakt som utställningen skulle vara och att vi funderat på att åka ner.

Inte ett jävla ljud till svar.

Varför? Antagligen har de bjudit ner hans frus barn och det hela blir väl "för komplicerat". Så har det alltid varit - de har åkt med dem på skidsemestrar och annat. Jag har aldrig blivit medbjuden.

Det är liksom bara att inse - jag har ingen släkt som jag kan räkna med. Förutom "syster" då - men hon har jag ju adopterat själv.

Jag blir liksom trött.









13 Kommentarer:

Anonymous Beta Alfa

Mer öppenhjärtigt än det mesta jag läst här. Hårda bandage och sura puckar. Släkten är värst, sägs det. :-/

14 mars, 2006 06:18

 
Blogger SANDRA

Åk ändå.
Till Paris menar jag.
Skit i pappa, han är inte värd det.

14 mars, 2006 08:08

 
Anonymous Lindansaren

Det band som förenar din sanna familj är inte ett blodsband utan respekt och glädje över varandras liv.
Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak.

(av R. Bach)

Gläd dig åt din syster och allt annat gott du har.

14 mars, 2006 11:02

 
Blogger Morelli

vad jag fattar att du blir trött....

14 mars, 2006 14:59

 
Anonymous Spirre

Ååh, familjer suger! Skit i honom, skulle jag vilja säga, men jag vet att det nästan inte går att göra.

Familjer är verkligen en konstig grej, slumpvisa människor som man är tvungen att ha en relation till hela sitt liv aningen man vill eller inte.

14 mars, 2006 15:46

 
Anonymous Anna

*kärleksfull syskonkram*

14 mars, 2006 16:11

 
Anonymous Josephine

mmm det suger (ups. jag använder eg inte det ordet, men här passar det) det är ju familjen som jag eg ViLL ha bra kontakt med, som jag ViLL dela mina intressen och mina tankar med... men så finns där en massa jobbigt emotionellt bagage... *suck* Kanske du kan "adoptera" föräldrar med? en extra-farmor och extra-farfar till barnen eller så?

14 mars, 2006 17:14

 
Blogger Studiomannen

Håller med Sandra. Åk för fan.

Och skit i folk som inte hör av sig.

14 mars, 2006 17:57

 
Blogger Batbut

Släkt = sekt! Och ibland är de av negativ karaktär. Tur att man blir vuxen och får skapa sin egen familj, som man väljer av fri vilja. Säger som övriga - åk till Paris med frun och skit i farsan! Även om jag jag vet hur det är när ens förälder sviker.

14 mars, 2006 21:37

 
Blogger neonglitter

Den där tystnaden är värst. Bättre då ett ärligt svar.
Åk iaf.

15 mars, 2006 17:56

 
Blogger A. von Achtersnurra

Jobbiga föräldrar tar bara en massa onödig energi. Strunta i packet och åk till Barcelona eller Rom istället. Två städer som är gjorda för en långhelg. Och bäst av allt: du behöver inte kunna ett or franska!

15 mars, 2006 21:16

 
Anonymous Garg

Skit i det där, fast jag vet, lättare sagt än gjort. Låt det bara inte ta av din energi.
Boka skön semesterhelg någon annanstans och skapa sköna minnen av egna val oberoende av andras nycker.

Systerlig cyberkram.

15 mars, 2006 23:22

 
Blogger Studiomannen

Eftersom det nu hänt saker för dig vad gäller detta kan jag berätta att min farsa och jag är dödspolare. Vi krökar och gör saker ihop och trivs.

Det hade sett för jävligt ut att posta det innan...

16 mars, 2006 02:53

 

Skicka en kommentar