Piece of work
Mina föräldrar är sannerligen speciella. Min morsa har jag ingen kontakt med. Det är mitt eget val eftersom hon är galen och rejält borderlinesjuk. Min farsa hade jag ingen kontakt med i elva år förrän jag valde att ringa och berätta att han skulle bli farfar. De gångna sju åren har den kontakten varit relativt sporadisk men ändå trevande.
Nu ska han ställa ut sina tavlor i Paris. Eftersom jag och HS varit dåliga på att åka iväg på semestrar och sånt tänkte vi att en weekend i Paris vore perfekt, samtidigt som han ställer ut sina tavlor. Så jag mailade iväg en fråga om när det var exakt som utställningen skulle vara och att vi funderat på att åka ner.
Inte ett jävla ljud till svar.
Varför? Antagligen har de bjudit ner hans frus barn och det hela blir väl "för komplicerat". Så har det alltid varit - de har åkt med dem på skidsemestrar och annat. Jag har aldrig blivit medbjuden.
Det är liksom bara att inse - jag har ingen släkt som jag kan räkna med. Förutom "syster" då - men hon har jag ju adopterat själv.
Jag blir liksom trött.
11 Kommentarer:
14 mars, 2006 06:18
Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak.
(av R. Bach)
Gläd dig åt din syster och allt annat gott du har.
14 mars, 2006 11:02
14 mars, 2006 14:59
Familjer är verkligen en konstig grej, slumpvisa människor som man är tvungen att ha en relation till hela sitt liv aningen man vill eller inte.
14 mars, 2006 15:46
14 mars, 2006 16:11
14 mars, 2006 17:14
Och skit i folk som inte hör av sig.
14 mars, 2006 17:57
14 mars, 2006 21:37
15 mars, 2006 21:16
Boka skön semesterhelg någon annanstans och skapa sköna minnen av egna val oberoende av andras nycker.
Systerlig cyberkram.
15 mars, 2006 23:22
Det hade sett för jävligt ut att posta det innan...
16 mars, 2006 02:53
Skicka en kommentar