[Uppdaterad] Poellinger: dålig research eller medveten blindhet?

En lätt tröttsam text från Clemens Poellinger på SVD där han totalt missar bloggarnas kärna - det är ett tekniskt format byggt på databaser, xml eller php, rss och cm-system. Innehållet är däremot knappast möjligt att avgränsa som han gjort vilket självklart visar på en okunskap (trots hans försök att nörda till det om e-postlistor).

Sorry Clemens men du har fått en hel del om bakfoten. Du har missat den kader av bloggar som skriver om politik, du har valt att gå förbi de många bloggar som avhandlar media och reklam, du har valt att inte beskriva såna bloggar som Boing Boing och Mymarkup. Självklart låter du bli att berätta om de många bloggar som finns dedikerade till musik, eller de bloggar som avhandlar mer eller mindre djupa tankar om filosofi, religion, sociologi eller andra akademiska ämnen. Inte heller väljer du att ta upp den oerhörda mängd bloggar som ingående dissekerar datateknik, bloggteknik och diverse annan teknik.

Varför? Antagligen för att du är alltför insnöad och ignorant nog för att inte bry dig om att leta men framförallt beror dina val antagligen på att majoriteten av bloggarna som funnits en längre tid inte stämmer in på din beskrivning. Din tes skulle falla pladask om du tittade utanför mediabloggarna och de bloggar du valt att beskåda via bloggportalen. Och det otäckaste i världen för krönikörer är att deras teser inte skulle hålla så då väljer man att blunda.

Din artikel är i bästa fall ett exempel på usel research, i värsta fall ett exempel på hur mainstreamjournalister väljer att förminska ett fenomen som hotar deras möjlighet att styra världsbilden hos massan.

Uppdatering: Poellinger svarar snabbt via mail

Tjena Ad min/deepedition!

Kollade just in researcher.se och får känslan att du anonyme mailare [så jävla anonym är jag inte; min anm] är en reklamperson som har skrivit en hel del kommentarer på resume.se, har jag fel? [det vet man aldrig - vad nu det har med saken att göra; min anm]

Nej min avsikt var inte att generalisera, läser själv regelbundet flera bloggar -däribland boingboing. Mina favoriter ligger ofta i gränslandet mellan privat och yrkesmässig besatthet som arkitektbloggen bldgblog.blogspot.com, eller datamantic.com/joedressner, en vinimportör, 60+, i NYC på korståg mot rådande mode i vinvärlden.

En kollega till mig skrev häromveckan om en iransk kille som från kanada bloggar dissidentmaterial till läsare i Teheran. De första nyheterna Tsunamirapporterna från Tamil Nadu kom för övrigt på den här killens livstilsblogg: sumankumar.com

Det är mao inte så att vi här på blaskan började läsa bloggar igår.

Så hur skulle jag kunna riva av 3 700 tecken om bloggar i allmänhet? Det vore hybris - det behövs ett temanummer av tidnigen för det.

Avsikten - uttryckligen uttalad i artikeln - är att i all anspråkslöshet kommentera sk "catblogs", personliga privatlivsbloggar å ena sidan och framför allt - å den andra - deras kommersiella kusiner - de SKENBART personliga mediaprofilbloggarna [hur vet du det - känner du dem alla personligen?; min anm]. Som ju enligt min ringa mening är mer eller mindre väl redigerade marknadsföringssajter, både för den produkt bloggaren har uppdrag ifrån och för det egna varumärket, inget annat.

Ta gärna in mitt mail som kommentar på din blogg.

hälsning

/Clemens

För min del kvarstår min kritik. Artikeln är upplagd att diskutera bloggar (inte specifikt kattbloggar) och därmed avgränsas bloggandet i gemen till detta (och mediabloggande).
Vad gäller "redigerade marknadsföringssajter [...]för det egna varumärket" så är det väl inte något annat någon annan heller gör? Vi bygger alla våra egna varumärken. Eller borde göra det.

För övrigt skulle det vara intressant att media tog ställning till det faktum att bloggen inte är något annat än ett format. Jag känner igen hela blogg-hysterin från när alla skulle ha en egen hemsida 98-99. Då försökte man också att definiera hemsidor via deras innehåll - vilket innebar att fr a printmedia (bokstäver på döda träd) försökte negligera utvecklingen av det nya formatet. Det fick många att bita i det sura äpplet på det tidiga 2000-talet och krypa till korset.