Klockan ett

Klockan slog precis ett. Jag har jobbat klart. Copywriting för förpackningar. Texterna duger. Det är inga mästerverk. Det är inget jag kommer att ta med i mina memoarer. Men de duger. De är rätt ok. Jag har sparat ner allt på usb-minnet. Packat ihop alla papper och lagt allt i min messenger-väska med påsytt Josh Rubinmärke.

Varför är mitt liv alltid så jävla komplicerat? Jag har inget bra svar. Det får räcka med att konstatera det: mitt liv är alltid jävla komplicerat.

Och varför i helvete gör jag inget åt det?!


(Och varför säger man att man laddar upp men spararner ?)