Deep|edition # 20051003






Nattmangling

Fan.

Klockan blev sådär mycket igen. Och jag har inte gjort en enda Visio-ritning som jag tänkt.

Ajaa, blir hårdare imorgon. Måndag. Jobb. Jennys kommentar gnager - "men avsäg dig ämbetet då". Varför gör jag det inte? Jag vet inte.

Min högra hand är svullen. Jag har ingen aning om varför. Det är konstiga saker som händer. Idag var plötsligt gamla HS tillbaka - dissade min viktnedgång. När jag påpekade att andra sagt att de såg att jag gått ner var hennes svar: "Det beror bara på de svarta jeansen." Tack för det.

Jag dissar aldrig någon för deras utseende. Jag försöker se det vackra hos alla. Jag behöver inte bli påpekad att jag fortfarande har närmare femton kilo att gå ner - men med den takt jag tagit tio kilo den senaste månaden borde jag vara pinnsmal till jul.

Men varför skiljer jag mig inte? Bra fråga. Antagligen beror det på att vi varit ihop i sjutton år nästa vecka. Mer än halva HS liv. Och att det kräver så mycket energi att bryta upp just nu - något som ingen av oss har. Eller så handlar det om kärlek - även om ingen av oss visat något sådant på väldigt länge. Eller ens om vi känt något.

Och vi har två barn. Som skilsmässobarn själv knyter det sig i magen att tänka på vad jag med berått mod (eller berådd dumhet) skulle utsätta dem för. Att någon slår sönder deras tillvaro, den som de är vana vid. Själv får jag ångest av att inte få träffa dem varje dag.

Det är för jobbigt att tänka på det. Men jag säger som Fretardo: jag vill hångla. Nu.









3 Kommentarer:

Blogger Helena

Trist att ni har det jobbigt tillsammans. Jag är också skilsmässobarn, men för mig innebar skilsmässan lugn och ro, att slippa vara nervös och rädd och ett bättre liv. Jag tror inte alls på att hålla ihop för barnens skull, men det kan jag ju bara grunda på mina egna upplevelser. Ni kanske fungerar för barnen, mina föräldrar gjorde det inte. Dom gjorde ett grovt misstag i att underskatta hur mycket ett barn märker eller känner av sånt där. Men det FINNS i alla fall bra skilsmässor, det är ett som är säkert. Hoppas i alla fall på en lösning för er. Och lite hångel såklart.

03 oktober, 2005 13:08

 
Anonymous Foxy Li'l Retard

Och jag ville så gärna tro att allting löste sig bara man fick en sådan där förbannad ring på fingret. Verkligheten och vuxenlivet är så jävla hårda!

03 oktober, 2005 17:51

 
Anonymous Anna

Kanske för att det på något vis är ett om inte större så åtminstone mer definitivt beslut att avsäga sig ämbetet, än att ta det på sig?
Det går nog att finna en väg ut ur ämbetet, men inte en väg tillbaka in igen.

-sis

03 oktober, 2005 20:13

 

Skicka en kommentar