Deep|edition # 20051016






Nobbad

Allt är uppställt uppe på loftet. Det innebär åtminstone tre kvadratmeter till i garaget - vad jag nu ska med det till? "Medicinmannen" är en riktig söndagsserie=usel. Och när HS gick och la sig frågade hon:
"Ska du inte följa med?"
Vad det handlade om är någon sorts månatlig uppoffring.
Jag kände mig bara less. Less på att hela tiden göra saker The HS-way. När jag sa
"Nej."
kom det självklart från HS:
"Du tycker inte om mig längre."
Vad i helvete svarar man på det en söndagkväll? Jag ska upp och jobba imorgon. Hur många gånger har jag inte blivit nobbad? Ska jag ta varje tillfälle som hon nobbat mig som att hon inte tyckt om mig? Det innebär ju att hon inte tyckt om mig på femton år...

En del personer tycker jag bara ska gå. Det är inte så jävla lätt. För min del innebär det att lämna det sista av släkt jag har kvar. Och att bara träffa mina barn varannan vecka eller i värsta fall ännu mer sällan får det hela att bli ännu tuffare. Det är inget lätt beslut. Särskilt inte för mig som själv är skilsmässobarn och som fick se sig övergiven av båda föräldrarna - den ena flyttade, den andra kunde låta sin borderline utvecklas i full frihet och utnyttja mig såväl fysiskt som psykiskt. (Nej, jag är verkligen inte orolig för att HS skulle utveckla sådana saker men det är min bakgrund).

Allt jag hoppats på. Allt jag trott på.
Aska.









8 Kommentarer:

Blogger Babelovic

Prata med henne. På riktigt. Gör inte samma misstag som jag gjorde.

16 oktober, 2005 23:31

 
Blogger nb

Extremt sorgligt, men typ parterapi då, din vilja att inte skiljas verkar ju finnas?

17 oktober, 2005 07:07

 
Blogger SANDRA

Åhhhhhh.
Ångest.
Men att "stanna för barnen" - det får du nog bara äta up när de växer upp. De märker mer än man tror.
(Som du vet.)

17 oktober, 2005 09:54

 
Anonymous AP

Jag var en av dom som sa "bara gå..." men jag vet verkligen att inget är enkelt, håller med Sandra om att barn märker mer än man tror.
Säger istället som NB; terapi kanske, huvudsaken är att du/ni gör något. Här på bloggen ser vi ju bara en liten del av ditt liv... så kom ihåg att våra kommentarer bara grundar sig på det.

17 oktober, 2005 17:36

 
Blogger deep|ed

ReAP&NB: Been there, done that, got this lousy tee.
ReSandra: Självklart märker barnen. Samtidigt bråkar vi inte.

Life is a bitch and then you die.

17 oktober, 2005 17:54

 
Blogger Mollan

Usch... Ibland undrar jag om man inte skulle må bättre av att leva i celibat – helt... Mänskliga relationer är så extremt jobbiga när de är som besvärligast. Samtidigt underbara när allt bara fungerar. Men det senaste är väl ett ”i den bästa av världar”-bild...

17 oktober, 2005 18:21

 
Blogger SANDRA

NEJ! SÅ får du inte tänka - fy fy fy!
Ta tag i det dåliga och ha det BRA - hela livet!

17 oktober, 2005 20:09

 
Blogger deep|ed

ReSandra: ?
Uttrycket Life is a bitch and then you die är mer eller mindre mitt valspråk... och har alltid varit det :)

18 oktober, 2005 00:03

 

Skicka en kommentar