Därför är jag här

Jag kollar runt lite på Bloggportalen och tänker på att det är så många som skriver. Bloggen är inget annat än ett perfekt format för att ge möjligheten till att skriva och faktiskt bli läst.

Jag har alltid haft behovet av att skriva. I bokhyllan finns fem eller sex fyllda skrivböcker med dikter, det finns pärmar med halvklara noveller och påbörjade böcker och ett antal sångtexter. Några gånger har jag blivit publicerad - bland annat i antologin "Ur Svenska hjärtans djup" och i någon amerikansk antologi som jag bara råkade ramla över för några år sedan. En sångtext har levt vidare - en förlåtelsesång som jag och Ida skrev för många år sedan och som nu lever vidare överallt inom Svenska kyrkans unga (vilket ju är ödets ironi eftersom jag inte längre varken jobbar som präst eller deltar i kyrkans värld).

Bloggandet började 2002 för min del. Men redan innan skrev jag dagbok - men då via communitydagböcker. Reloadandet hade jag sett redan 1995-96 (tack Annica ;)) men jag kom aldrig med på någon av reloadinglistorna hur jag än försökte. 2001 blev jag sjuk - svårt utmattad och djupt deprimerad. Jag behövde skriva av mig. Det blev fler och fler dagböcker och årskiftet '01-'02 startades Quicksilver, en medlemscommunity för lite äldre communityrävar som tröttnat på både Lunar och Silverplanet.

Men min första blogg var på engelska, via blogger. The nws experience handlade om allt som hände under de första åren av min sjukskrivning - om hur jag insåg att jag var ett offer och inte skyldig till min mors fysiska och psykiska övergrepp, hur jag tvivlade på allt och framförallt hur jag hela tiden balanserade på randen till total galenskap och självmord. Bloggen tog jag bort från nätet för några veckor sedan - css-filen hade gått åt fanders och det kändes som om det inte längre är relevant. Jag skrev lika mycket för mig själv som för andra, och skrev på engelska för att distansera mig.

Efter det har jag bland annat drivit bloggen De Missanpassade tillsammans med den arga och numera från nätet exilerade Angela aka Hysteria. Tyvärr tappade hon lusten för att skriva när hon träffade nån finne och den bloggen tog jag i affekt bort förra året. Jag har gjort några försök att starta något liknande genom Obstruktiv men de personer som jag hoppades skulle hänga på fegade ur och det kändes inte vettigt att vara arg själv.

En blogg som var rolig att köra var Strangeways Here I Come där jag samlade märkliga saker som hände i världen. Den slogs senare samman med min allmänna blog Finibus Bonorum et Malorum. Den sistnämnda är numera den blog där jag samlar sånt som är lite ... konstigt.

I samband med att jag började arbetsträna på Sprida Reklambyrå ville jag också göra någon sorts nytta. Så jag startade Researcher - först en väldigt intern blogg men som, i samband med att jag insåg att jag hade något att komma med i reklambranschen övergick till att bli Researcher.se, ett domännamn som jag fick av Kenneth Pilo som tack för mitt jobb i samband med att 99%Reklam blev Bold. Eftersom jag också kommit i kontakt med dabitch på Adland vågade jag ta steget och skapa den första bloggen om reklam på svenska. Numera tillhör den, som jag kunnat förstå, en av de mer välbesökta temabloggarna i den svenska bloggosfären, och min nuvarande byrå, Heimer & Company, ser det som en fördel att jag driver den.

Till slut, efter bloggandets totala genombrott tidigare i år, kändes det som om jag ville ha en privat blogg igen. Fr a då jag raderat min användare på Lunarstorm och slutat att delta i livet runt Quicksilver. Så efter en sväng på Bloggi.se och en på Blogg.se hamnade jag här. Efter att tidigare varit Researcher 2 kändes det som om det var läge att differentiera mina båda huvudbloggar. Deep.ed aka Deep|ed är mitt internationellt mer kända nickname och därför valde jag att kalla min personliga blogg för deep|edition. En fördjupning in i mitt liv - bortanför reklam och media.

Och mitt skrivande fortsätter. Ibland kan jag bli rent ut sagt skittrött på ord - jag har alltid jobbat med ord: först som präst. Nu är jag planner och copywriter vilket innebär att jag ständigt formulerar mig, antingen i koncept, strategidokument eller briefer liksom i reklamtexter till såväl broschyrer, annonser och annat. Men jag kan aldrig sluta - det finns något som kliar, ord som vill komma ner på pränt. Och det finns alltför mycket intressant i omvärlden som väntar på att bli omskrivet.

Det är därför jag är här.