Reverserad gonzokrönika från EvaEmma

EvaEmma Andersson är verkligen en sorglig människa:

Människor som har lärt sig att utnyttja det gör mig arg, och att de är vanligt förekommande märks inte minst i svenska folkets bloggar som jag tycker att jag har en ganska schyst inblick i eftersom jag surfar runt en del på lediga stunder.
De allra flesta bloggare verkar kämpa och slita för att få till något slags medlidande som ska få oss läsare att beundra och ömka dem och ha överseende med det vi inte tycker om hos dem.
I anslutning till sina rabiata åsikter skriver de om sina psykoser, mensproblem och taskiga kompisar, och passar på att berätta hur svårt de har att sova och hur mycket de hatar sina liv, eftersom de hellre vill bli gullade med och klappade på huvudet än behandlade som vuxna människor som är kompetenta att stå upp för vad de gör och tror på.

Jaha. Och vem fan är rabiat? EvaEmmas text är ett under av bitterfittetext (ursäkta uttrycket). Och hon skriver själv på samma sätt som de bloggar hon anklagar för såväl rabiata och att fiska efter medlidande. Hon är ungefär lika sorglig som Horatius.


Källa:
Aftonbladet, EvaEmma Andersson: Det är inte synd om dig, Gynning