"Så trött på ditt jävla gnäll"

Gissa vad personerna på bilden gör...



De står i hällregnet och väntar. De köar mitt i natten. För att köpa nya Xbox 360. En låda som kommer att finnas att köpa i många år framöver. Kom igen liksom...

Okej. Jag är ingen spelfantast. Jag har inte förstått vitsen med att lägga ner timtal med att sitta och spela spel. Jag har inte tid - det finns för mycket att läsa, för många saker att skriva om. Visst - jag har spelat igenom Quake 2 för några år sedan, efter tentor kunde jag försvinna in i Sim City eller något annat strategispel. Det finns en viss charm att spela FIFA med sonen eller nån gång ibland köra rally på datorn eller på El Steffes Xbox.

Men numera är Solstickan duktigare än mig på FIFA. Han är sex år. Och även om jag fortfarande slår honom i rally så är han bättre och bättre när han väl koncentrerar sig på att köra och inte snackar hål i skallen på mig.

Samtidigt kan jag ibland vara avundsjuk på människor som är dedikerade. Fr a för något som är så utan mening som att spela dataspel, samla frimärken eller någon annan hobby som liksom är improduktiv. (Vän av ordning kan då påpeka att reklam väl inte direkt gör världen bättre. Nej, men man kan tjäna pengar på det :)).

Antagligen handlar det också om att jag under de senaste åren förlorat rätt mycket av dedikationen, av passionen och engagemanget.


Dags att sova. Positiva saker: La Bossa Nova är översvallande glad och nöjd med de skisser som vi gjort för pitchen. Och den potentiella kunden verkar vara mycket nöjd. Negativa saker: Jag har insett att jag inte kommer att ha en susning att ta ut kvarvarande semester eller mina 54 timmars flex. För övrigr suger mitt liv rätt rejält.