Jisses!

De här dagarna går till historien. Sitter och har precis kopplat upp jobbdatorn hemma. Sista presentationen måste göras klar. Hyperstressad. Ändå känns det som om jag bara - jag kommer inte igång. Blä.
Kom tillbaka till kontoret efter att ha varit och pitchat i Leksand. Till ett kontor där varenda AD och La Bossa Nova var upprörda. Och när jag fick höra vad det handlade om bad jag att få svara på det upprörande - för att inte tala om rejält nedvärderande - brevet som en kunds fotfolk skickat. Bara för att hon inte fattar vad det hela handlar om.
På väg hem från Leksand ringde jag HS och hon berättade att hennes terapeut tvingat på henne en läkartid på fredag - terapeuten anser att HS behöver bli sjukskriven. För utmattningsdepression. Nåt som går i familjen uppenbarligen. Inte speciellt kul. Och antagligen inte rätt medicin för HS som hatar att inte få umgås med människor. Men nåt måste göras - hon är sliten. Det har varit hårda år med mig sjuk, småbarn och allt med att vi varit tvungna att bryta kontakten med min morsa och sånt.
Jag skulle behöva vara hemma mer. Frågan är bara: hurdå?
Fan.

Och som grädde på moset dyker mitt stalker-troll upp (se tidigare kommentarer). Jag har förstått vem det är nu - men det verkar inte hindra honom. Stackarn.